Gunnar Nilsson har sprungit i inte mindre än 37 länder och avverkar drygt tio olika ökenlopp.
Mongoliet, Namibia, Vietnam. Länderna där Gunnar Nilsson satt sina fötter i ett långlopp är många. På många håll har det varit maraton som gällt men hans specialitet är betydligt längre utmaningar och gärna på sandigt underlag.
Han har sprungit genom Gobi i Kina, Sahara i Egypten och i Atacama i Chile. För att nämna några.
– Tjusningen? Det är väl lite att testa sina egna gränser. Och gemenskapen under de här loppen, säger Gunnar Nilsson över köksbordet hemma i villan i västra Uppsala.
Nu har han sprungit i 37 olika länder och är Sveriges meste ökenlöpare.
Det började med ett lopp i Marocko 2000.
– Då förstörde jag fötterna fullständigt, redan andra dagen fick jag blåsor. Franska läkare skar bort blåsorna och jag fortsatte. Men jag gav upp efter 20 mil.
Tänker man inte då: aldrig mer?
– Det sa jag också. Men sedan sprang jag Stockholm maraton bara fyra-fem veckor senare. Och sedan var det svåraste att förklara för frugan att jag ville i väg en gång till. Då klarade jag det och kom på första tredjedelen bland deltagarna.
Egentligen ser han sig själv inte som någon idrottsman överhuvudtaget. I sin ungdom var han inte alls sportintresserad.
– Jag har inget bollsinne. I stället för att stå och vänta på att bli träffad när vi spelade handboll på gymnastiken i skolan sade läraren: "Gunnar, gå ut och spring tre kilometer".
Han åkte ändå skidor på 1980-talet men när vintrarna blev allt sämre började han springa. Det blev Lidingöloppet och 1992 sprang han sitt första maraton i Köpenhamn på fem timmar och en minut.
– Jag blev så irriterad över den där minuten. Men sex veckor senare sprang jag Tallinn maraton på 4.19, berättar han.
Gunnar säger att han ofta var bland de sista under maratonloppen men på de betydligt längre ökenloppen har han haft fler bakom sig än framför sig.
– Jag mal på. Jag kommer aldrig vinna nåt lopp utan det handlar om att genomföra det, säger han.
Så här kan det komma att se ut under ökenloppet i Jordanien.
Gunnar är ursprungligen från Simrishamn i Skåne och var van vid att kunna se långt ut över havet. Lite samma sak är det när han är i en öken påstår han. Han ser det lite som en retreat att länge vara ute i sina egna tankar.
– När jag jobbade hade jag ett intensivt jobb som maskiningenjör och under den här veckan när jag sprang hade jag ingen telefon och ingen kunde nå mig. Jag tänkte inte på familjen ens.
De 250 kilometerna som loppen består av delas upp på en vecka. De första dagarna avverkas runt ett maraton om dagen. Därefter följer en monsterdistans på drygt åtta mil som de har två dagar på sig att klara. Slutetappen är "bara på 15-20 kilometer."
Organisationen Racing The Planet arrangerar i Jordanien ett ökenlopp som 20-årsjubileum.
Distansen i sig är såklart tuff. En annan utmaning är att allt deltagarna behöver förutom vatten måste bäras med i ryggsäck. Som sovsäck och mat.
– Man måste ha minst 2 000 kalorier per dag. Jag tror att jag har 3 000 kalorier. Det är ändå i underkant när man ska ta de distanserna.
Hur tränar du?
– De senaste åren har jag inte klarat av de längre distanserna men annars är det en runda i veckan på 20–25 km. Bra veckor ligger jag på sju mil. Tre dagar i veckan går jag till gymmet och innan dess har jag sprungit sex kilometer. Övriga dagar är det löpning eller stavgång. Men du kan inte träna på de här distanserna.
Gunnar Nilsson inför avresan till Jordanien och det långa ökenloppet.
Vid 68 års ålder kan man tänka sig att kroppen säger ifrån då och då.
– Jag har mina skavanker men det är ju det att jag håller på hela tiden. Och jag försöker ta hand om min kropp och går till läkare. Det har tagit många år för min läkare att förstå att det här är livskvalitet för mig. Men en månad efter hemkomsten ska jag få en protes i mitt ena knä.
Deltagarna i ökenloppen måste bära all packning förutom vatten själva.
Strapatserna på alla resorna genom åren har varit många. Speciellt minns han en episod när Atacamaöknen skulle passeras.
– Vi tog oss över ett område där det påstods att ingen mänsklig varelse tidigare hade korsat. Du var tvungen att följa en stig för annars kunde man sjunka ned till knäna. Många grät och bad till gud för att det var så jobbigt. Det var en riktig strapats. Det var 35-40 grader på dagen men på natten kunde vattnet i flaskan frysa till is.
Loppet i Jordanien skulle egentligen ha gått i november förra året men det sköts upp och när det nu väl blir av är antalet löpare betydligt färre.
– Runt hundra har hoppat av på grund av oroligheterna i Israel, berättar Gunnar.
Cirka 120 personer kommer nu till start. Gunnar Nilsson är den ende deltagaren från Sverige.
Du känner ingen oro?
– Jag säger som Nalle Puh. En dag ska vi alla dö men alla andra dagar passar vi på att leva.
Organisationen Racing The Planet arrangerar i Jordanien ett ökenlopp som 20-årsjubileum.
Målgången sker i Petra. Därefter kommer Gunnar Nilsson att spendera några ytterligare dagar i Amman innan han reser hemåt. Och för att börja planera för nästa äventyr?
The 20 year race
Organisationen Racing The Planet har arrangerat lopp i 20 år och till detta jubileumslopp valdes Jordanien som land.
Starten är 22 september och målgång är 28 september i Petra. Distansen är 250 kilometer som kommer att avverkas på sju dagar.
Runt 120 deltagare från 33 nationer är anmälda.