Premiären såg rätt snabbt ut att kunna rinna iväg till en sån där enkel 6–2-vinst som fick vi se Storvreta ta förra säsongen i det tidiga mötet med Team Thoréngruppen. Det såg solitt ut efter en period och det jobbades stenhårt över hela planen. Det som kanske saknades var tajmingen. I löpningar och samspel. Inte konstigt med tanke på att det var skarpt läge för första gången den här säsongen och Storvreta valt att snåla på antalet träningsmatcher.
Nu var det en spelare som var mer premiärredo än alla andra och det var han som var så totalt fokuserad över att försöka göra så mycket rätt han bara kunde i en ny och ovan roll. Han räddade två poäng till Uppsalalaget i samtidigt som han visade att han var helt rätt man att satsa på i jakten att försöka vinna ett nytt SM-guld. Minns att han inte rymdes i befintlig budget utan bekostades av externa finansiärer när han köptes loss från Linköping.
Som jag har skrivit tidigare har jag alltid gillat vad jag sett av 25-åringen (snart) från Södertäljetrakten. I landslaget och i klubblaget. Han värvades som ett tung försvarspjäs men i premiären var han alltså Storvretas främsta offensiva hot med tre härliga fullträffar. Han kommer inte att göra tre mål i varje match och han har såklart en hel del kvar att lära innan han kan kallas för fullärd i centerrollen. Men med övriga backar friska ser jag ingen som helst anledning att flytta ned Gustafsson på hans ordinarie plats. Det vore direkt tjänstefel. Inte ens i matcher när Stefan Forsman funderar på att gå på bara två formationer. Så bra som han är för tillfället ska han fortsätta komma i de avslutningslägen han gjorde i premiärmatchen.
Gustafsson kommer inte sälja mängder av matchtröjor som de stora fotbollsspelarna men till hemmapremiären mot Örebro på onsdag borde han sälja ut några extra sittplatser i IFU Arena.