Taxichaufför Pavels radio spelade Roxette kort efter att jag hoppat in. Mer tankar på svenska världsmästare än så blev det inte under färden från flygplatsen in till centrala Riga och spelarhotellet där det stundade pressträff. Jag kollade noga ut genom fönstret för att försöka se några spår av ett det pågår en VM-turnering i staden, men utan att lyckas. Inga affischer eller banderoller på vare sig toppnationer eller hemmafavoriterna. På fina Arena Riga sitter det mest hockeyaffischer ...
VM-feelingen som låg över Göteborg för två år sedan verkar inte finnas här. Det fanns den ju i och för sig inte i Stockholm heller när det var VM i ishockey för några år sedan, eller när bandyfinalen flyttades dit från Uppsala.
Lettiska fans fyllde i alla fall läktarna mot Sverige i den första gruppmatchen och skapade bra tryck, men det var då. Nu är Lettland utslaget – och VM börjar på allvar. Det har man ju lärt sig genom åren. Efter att ha sett Sverige vinna kvartsfinaler med resultat som 18–1 vet man att det är först i semin Sverige behöver ta i ordentligt. Eller? För två år sedan gjorde Sverige 10–1 just i en semi mot Schweiz. I dag ställs de mot samma motstånd. Och trots att guldmakare Henrik Stenberg pratar om att en seger med en sex sju mål vore högst troligt finns det fog för att i alla fall sätta upp ett litet varningens finger. Sverige har bara imponerat i en och halv match så här långt. Och man har sjuk- och skadebekymmer. Alexander Rudd tvingades stanna hemma, likaså Anton Karlsson. Rasmus Sundstedt har varit sjuk tidigare under mästerskapet och Robin Nilsberth är krasslig nu. Lägg därtill ett antal spelare som har känningar, såsom Rasmus Enström och till viss del även Stenberg.
Men skräll? Glöm det.