Uppsala inledde bra, tappade sedan, men reste sig likt aldrig förr - och vann. Jag tycker faktiskt att Uppsala visade mer i den här matchen än vad man har gjort på hela säsongen hittills.
Uppsalas största problem under säsongen har varit i huvudet. Man har tappat många ledningar och matcher där man borde ha vunnit och tagit tre poäng. Senast precis innan uppehållet tappade laget en 2–0-ledning hemma mot Assi till 2–2. Samtidigt som man har tappat har jag flera gånger skrivit om att ingen har tagit tag i det, man har bara rullat på. Just därför var det kul att se hur laget agerade mot AIK. Uppsala gick ner sig efter Elin Åkermans 1–0-mål och Moa Mattssons missade straff. Man tappade återigen ledningen från 1–0 till 1–2 och det mot ett topplag i elitettan som jagar uppflyttning till damallsvenskan. Då kom det som jag har saknat. Fredrik Bernhardsson släppte handbromsen och kastade ut den på Vattholmavägen. Uppsala gick över till en trebackslinje, nyförvärvet Hanna Lundell kom in och Moa Mattsson gav sig tusan på att den där straffmissen inte skulle kosta några poäng för Uppsala. Idé, beslutsamhet och handling. AIK visste inte vad som hände och när matchen var slut hade Uppsala vunnit med 3–2.
Jag tror att den här segern betyder enormt mycket för Uppsala. Dels för moralen att komma tillbaka och att äntligen slå ett topplag. Uppsala och tidigare Sirius har de senaste åren haft stora problem mot lagen i de övre regionerna. Nu kom ett dubbelt styrkebesked från Uppsala, ett styrkebesked som lovar gott inför hösten.
Hanna Lundell. Jag tycker att nyförvärvet tillförde en hel del till Uppsala. Med Lundell får man en mer kraftfull anfallare än vad både Elin Åkerman och Therese Simonsson är. Med Lundell stångandes mot AIK:s Caroline Röstlund och Madeleine Rohr så fick Elin Åkerman de ytor hon hade saknat sedan fjärde minuten. Det gav utdelning och ger Bernhardsson fler verktyg i lådan inför de kommande matcherna.
För Uppsalas del var detta alltså en perfekt start på hösten. I och med segern gick man om Umeå upp på plats sex i tabellen. Upp till de två direktplatserna är det för långt, men fortsätter man att visa den beslutsamhet och moral som man gjorde mot AIK så tror jag att man kan upprepa fjolårets fjärdeplats. Det vore enligt mig ett bra mål för hösten.
Till sist: Moa Mattsson ska nog abdikera som straffskytt. Hon var visserligen en av planens förgrundsfigurer, men att missa två av tre straffar under säsongen håller inte. Nej, Mattsson får läras upp av den ordinarie straffskytten Julia Lyckberg om det ska bli någon fortsättning.