Vad har vi? Zlatan får guldbollen – check. Schelin får diamantbollen – check. Tama tacktal – check. Allt är som det ska.
Nåja. Jag ska inte vara sådan. Och bara slå in öppna dörrar.
Jag ska tänka positivt, det tar en längre. I Expressens hälsoliv gick 2009 att läsa att det i hjärnans högra sida finns ett område som aktiveras vid negativa tankar ¬– måla fan på väggen-centrum, kallade läkaren och författaren Nisse Simonsson eländet. Och en forskningsstudie vid Yale University säger i samma artikel att optimister lever drygt sju år längre än pessimister. Så jag ger det ett försök.
Visst, det är jättekul när Knivstakillen Soran Ismail kommer in med en cykel och sen är det jättekul för förbundet att de samtidigt får göra reklam för sin podcast som Ismail driver. Det är mycket roligt att se hur otroligt glada pristagarna blir, följt av deras otroligt entusiasmerande tal. Och åh, vilka artister som lockades till årets gala. Superaktuella Martin Stenmarck var där. Och melodifestivalhypen efter Ace Wilder har ju inte lagt sig än. Amanda Jenssen – kul för henne att hon kan rida på VM 94-vågen med sin version av ”När vi gräver guld i USA”.
Och så priserna.
Och årets mål inte minst. Smaken är som baken, så klart. Men vad skojigt att det är ett mål från publiklaget Hammarby, i stället för till exempel Elfsborgs Johan Larssons volleykanon. Och att det slumpas så att det är mål från AIK, Hammarby och Malmö i topp tre. Sjuk slump.
Nej. Kanske jag inte lever sju år längre trots allt. För det här var inte något som föll mig i smaken. Fotbollsgalan var tråkig – som vanligt.
Så varför ser jag ens skiten då? Ja, det är ju ändå härligt. Det är faktiskt roligt att se klassiska allsvenska klipp, det är rörande att se hyllningar till Klas Ingesson, det är mysigt att se alla profiler sitta framför scenen. Och det är befriande att höra Zlatan tacka med ”det gamla vanliga”.
Fotbollsgalan blir nog knappast någon höjdare i framtiden heller – men visst fasen kommer man sitta där i soffan och titta ändå.
Inga skrällar i prisutdelningarna direkt. Och det var korrekt enligt mig. Rakt igenom håller jag med.
Lokal pristagare: Jonas Eriksson vann pris som årets domare. Välförtjänt. Han briljerar på den europeiska scenen. Ja, den globala till och med.