Svensk elitishockey har problem. Stora problem. På många plan dessutom.
Jag börjar med det som är mest alarmerande: Publiksiffrorna i SHL. Hittills den här säsongen är nedgången fem procent. Inte särskilt dramatiskt kanske någon tycker, men skenet bedrar.
Minskningen kommer trots att publikmagneten Leksand är tillbaka och trots att höstens jättesensation, Karlskrona, har en fräsch och utbyggd arena i enlighet med SHL:s storhetsvansinniga regelverk.
Elva av de tretton klubbar som spelade i SHL i fjol har minskat sitt snitt – några av dem dessutom rejält.
Karlskrona har haft fullsatt i en match (premiären mot Leksand) i den arena som SHL tvingade kommunen att bygga. Går Västervik upp i SHL så kan vansinnet segra igen. Då måste man bygga nytt – över 5 000 platser. Ingen nåd.
Ibland går publikintresset upp, ibland går det ner och ibland är det konstant över flera säsonger i följd. Så har det alltid varit. I den bemärkelsen är alltså höstens tapp inte så mycket att yvas över.
Men jag befarar att vi bara är i början av en lång nedgång.
Orsakerna till att SHL har tappat nästan 15 procent på mindre än fem säsonger är många. Här är tre anledningar:
1) För spretiga omgångar och därmed utebliven kontinuitet.
2) Seriesystemet som mer liknar en skyddad verkstad än en het liga där lagen "slåss för livet" kring strecken.
3) För många hemmamatcher på alldeles för kort tid och mellan detta en totalt ointressant Champions Hockey League.
Historiskt sett är det ingen publikkris. Under de 41 säsonger som SHL/elitserien spelats så är höstens snitt bättre än 26 av de säsongerna.
Jag har hävdat under de senaste åren att det inte alls är någon publikkris i SHL, detta i motsats till en del andra skribenter/krönikörer.
Har man bara bemödat sig med att skrapa lite på ytan så har det tydligt framgått att nedgångarna (och uppgångarna, som 2014/2015) de senaste säsongerna beror på vilka klubbar som för tillfället spelat i högsta serien.
Men nu är det något helt annat. Publiklaget Leksand är tillbaka, Djurgården är SHL-lag igen och Sveriges bästa publiklag Frölunda toppar tabellen.
Ur den synpunkten kan det inte vara bättre. Ändå går det åt fel håll och det är därför som även jag talar om publikkris.
Seriesystemet måste ses över – igen. Eller rättare sagt: Man skulle inte ha rört det tidigare systemet, bara putsat på det och gjort det ännu bättre. Exempelvis skicka ut SHL-jumbon direkt.
Elitklubbar i ishockey ska inte ha "lugn och ro" och bara mala på i match efter match och låtsas som om produkten är bäst i världen. Publiken kräver mer och betalar inte entré för att det är ett "lugn i verksamheten."
Ishockeyn plockade bort landets hetaste serie: Kvalserien. Ett obegripligt beslut för de flesta supportrar, men fullt begripligt om man bedriver verksamheten efter parollen "alla ska vara med – hela tiden."
I Hockeyallsvenskan är det ingen publikpanik. Detta trots att SHL gör allt för att så ska bli – och säkert kommer att lyckas så småningom. Som jag trodde så ökar i stället publiken i allsvenskan, detta trots att Leksand gick upp till SHL.
Men om underhållningsvärdet är på den nivå som Almtuna och Vita Hästen bjöd på så förstår jag om publiken stannar hemma.
Fyra raka förluster för Almtuna och nu är laget lika inblandat i kvalkampen kring det nedre strecket som fajten om playoff.