Astrit Selmani vägde tungt för sitt Varberg och fick det sista ordet på Studenternas.
Den här krönikan borde uteslutande ha handlat om Stefano Vecchia. Vi undrade ju om hans knä skulle hålla och …tja, Vecchia vände och vred med allt den här måndagen, förutom just sitt knä.
Stefano Vecchias femte mål för säsongen var ett klassmål. Hans sjätte var än värre.
Yukiya Sugita skulle kunna slå djupledsboll efter djupledsboll från den positionen han fick vid Sirius 1–0, och med det flytet i passning och mottagning hade Stefano Vecchia till slut inga problem att utmana sin försvarare och hitta det bortre hörnet.
Strax före halvtidsvilan ville Robin Tranberg mer än gärna ha Sugitas tröja, varpå säsongens klaraste frispark följde.
Vecchia klev fram (förstås) och smekte in frisparken precis över muren (förstås!) – och hur många som vill ha Stefano Vecchias tröja efter det där frisparksmålet kan vi bara gissa.
Siriusstjärnan har ett utgående kontrakt och rapporteras vara intressant för både Malmö FF, AIK och Djurgården.
Som om inte detta var nog var det på Vecchias skott som Sugita knäade in 3–1-målet tidigt i andra halvlek.
Det var Sirius match och chans att ta första segern på fyra matcher. Alla vet att det bästa ångestdämpande medlet för ett allsvenskt lag är tre poäng.
Men.
Precis som när 3–1 blev 3–3 mot Elfsborg, som när 1–0 blev 1–1 mot Mjällby blev 3–1 till 3–3 även mot nykomlingarna Varberg.
För tredje matchen i följd tappade Sirius allt och plötsligt var det som om Sirius led av en identitetskris. Plötsligt var Sirius kvalitet på första- och andrapasset inte tillräckligt bra.
Varberg visste vilka de mötte och gick all in. Med halvtimmen kvar genomförde Joakim Persson fyra byten på en och samma gång (först i allsvenskans historia med det?) och Varberg fick ta kommandot, gjorde det gärna och med ett rejält övertag i idéer och chanser.
Och om Sirius hade Stefano Vecchias fart och finess, hade Varberg Astrit Selmanis tyngd och finess. Varbergskaptenen sysselsatte från första början Hjalmar Ekdal och Karl Larson i Sirius trebackslinje. Där kom Varbergs långa attacker, gång på gång, och rev stora sår i Siriusförsvaret som aldrig sett ut att sakna centimeter så mycket som just denna kväll, och den just nu tokpetade Kebba Ceesay fanns inte ens ombytt på bänken...
Vid 1–1 var Selmani urstark i boxen när han tog ned bollen på bröstet med Hjalmar Ekdal i ryggen, vände runt och placerade in 1–1 bakom Jonathan Viscosi.
Vid det helt matchvändande 3–2 spelade Selmani fram Erion Sadiku som bredsidade in bollen.
Tim Björkströms Sirius fick inte segerjubla den här gången heller.
Våndan i Sirius var påtaglig under slutkvarten, inte mycket stämde – och många spelare i hemmalaget blev plötsligt ovän med bollen, tog märkliga löpningar och beslut.
När Henrik Rydström i den 86:e matchminuten bytte ut både Vecchia och Sugita var den som en signal att ”japp, nu kommer 3–3 strax”.
Varberg gasade på och när klockan precis hade passerat nittio spelade förlorade Axel Björnström nickduellen mot Rasmus Cronwall, Hjalmar Ekdal förlorade en ny duell med Selmani och 3–3 satt som en mardröm för ett lag som skriker efter tre säkrade poäng.