Väcker otäcka minnen till liv

Mathias Rutegård.

Mathias Rutegård.

Foto: Staffan Claesson

Krönika2020-07-29 21:47
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det verkade som fördömt för Uppsala Fotboll den här onsdagskvällen, där en teknisk kortpassningsfotboll på en regntung gräsplan var en ekvation som inte riktigt ville gå ihop.

Det såg panikartat ut och många gånger försökte de lösa sitsen med längre bollar. Utan framgång och många gånger utan adress.

När inte heller jobbet gjordes på allvar var det aldrig något snack. I våg efter våg sköljde de fram, Michelle De Jongh, Clara Markstedt och Ebba Hed. Och några till. Eller snarare större delen av Vittsjös gäng.

Det small i ett. Över, utanför, på Emma Holmgrens händer och ben, blockerande försvarsfötter men till slut låg bollen där, som en självklarhet efter hemmalagets framstormning.

Elisabet Klinga fick alldeles för mycket tid på sig att måtta sitt inlägg från högerkanten. Träffen blev perfekt och Ebba Wieders nick likaså. Otagbart för Emma Holmgren.

Knappa minuten efter 1–0 kom 2–0.

Uppsala Fotboll fick aldrig bort bollen och till slut kunde matchens bästa spelare Clara Markstedt lyfta in 2–0.

Det var Vittsjös match så det sjöng om det före pausen.

Tio minuter in i andra halvlek bytte Uppsala Fotboll in Agnes Nyberg och gick ned på en trebackslinje. Det var inte mycket som talade för en reducering, men då kom den – och Uppsala fick en chans för att göra en scenförändring.

Cassandra Korhonen flög fram på Cornelia Kapocs inlägg och nickade in 2–1 i minut 76. Men Vittsjö behövde aldrig riktigt oroa sig. Fyra minuter därpå rann Clara Markstedt igenom, rundade Emma Holmgren och petade in bollen i det tomma målet.

Förlusterna mot Kristianstad och Kopparbergs/Göteborg gav en vink om att Uppsala Fotboll inte kan räkna med någon lätt resa i allsvenskan (om nu något trott det …) och tre raka förluster väcker förstås otäcka minnen till liv från tidigare nedåtgående formkurvor av nykomlingar som överraskat tidigt på säsongen för att sedermera tappa allt.

Jag tror inte Uppsala behöver oroa sig för ett större ras – talangen finns ju där – men felar det i någon liten länk på planen, så går det inte. Så pass tajt är det i allsvenskan. Uppsala Fotboll har känt att de har haft mycket där under inledningen på säsongen, men inte fått ut det i matcherna på sistone. Det har knutit sig lite och förmodligen har de velat för mycket.

Utflykten till Vittsjö IP skapade därför ytterligare frågetecken när till och med inställningen helt tycktes saknas. Cassandra Korhonen sade det allra bäst efter matchen: ”Det här är inte Uppsala Fotboll, det är inte vad vi står för”

Karta: Vittsjö GIK