Säsongsstarten har varit väntad. Förluster mot de tippade topplagen Hammarby och Umeå, seger mot Kvarnsveden och i förra veckan en stark insats mot AIK. Efter en minst sagt tuff start där Uppsala fått med sig fyra poäng så ville jag se var man egentligen står när överraskningen Morön väntade. Och svaret blev riktigt bra. Uppsala stod för en nästan prickfri bortamatch i Skellefteå och jag tycker att man vann rättvist. Segern visar att Uppsala är på riktigt i år. Man har nosat på topplagen, men inte riktigt nått hela vägen fram. De lag man ska slå slår man och så har det inte varit tidigare. Det borgar för att säsongen kommer att leva längre än till månadens slut som vi varit vana vid.
Inför säsongen tror jag alla kunde hålla med om att Uppsala såg riktigt intressanta ut. Jonas Valfridsson har kommit in med ny energi och med sig har han ett nytt och hungrigt lag. Att det finns mängder av talang i Uppsala vet alla. Medelåldern är drygt 19 år och det är väl det som jag funderat lite över, hur klarar man av motgångar när man inte har rutin? Svaret: alldeles utmärkt. Mot AIK förra veckan spelade Uppsala som om inget hade hänt trots att man tappade ledningen på Nationalarenan. Man krigade sig till en kvittering i sista minuten. Mot Morön hamnade man också i underläge efter en försvarsmiss från annars prickfria Sofia From och Sara Olai. Någon nervositet eller så syntes dock inte till. Uppsala vände och vann som om inget hade hänt. Det visar en stor styrka i både laget och gruppen och även om man inte lär aspirera på några allsvenska platser redan i år så blir det fortsatt intressant att följa det här gänget hela vägen in i november.
Jag har skrivit om det förut och det är värt att påpeka igen. Uppsala har fått till ett riktigt intressant och bra lag i år. Lina Lundqvist kom hem och har konkurrerat ut Emelie Almesjö. Hennes två senaste matcher har varit riktigt bra och Uppsala har för första gången sedan klubben bildades stabilitet mellan stolparna. Backlinjen känns superstabil med Sofia From och Märta Säfström centralt. Ingrid Wixner har hittat hem på vänsterbacken och på den andra flanken har nog alla överraskats av hur Sara Olai kommit in och levererat, hon är en av säsongens bästa värvningar. På mittfältet har Marika Bergman Lundin tagit över efter Moa Mattsson med den äran och Hanna Nordström har de senaste två matcherna imponerat så pass att skadade lagkaptenen Agnes Nyberg känns långt ifrån självskriven. Cornelia Kapocs är spets tillsammans med Cassandra Korhonen, Ellen Toivio dök upp som gubben i lådan och avgjorde och Beata Olsson var ständigt i ropet som tia.
Det har bara gått fem matcher av säsongen och det är fortfarande tidigt. Man ska dock komma ihåg hur Uppsala kastat bort säsongerna tidigare år. Det här är den mest spännande upplagan man någonsin haft och när man har både spelet och huvudena med sig tror jag att Uppsala äntligen kan börja drömma igen.