Efter alla år i den här skrivarbranschen så har jag sett en del matcher, men att hitta någon matchserie som liknar den som pågår just nu ... nej, det går inte. Storvreta och Mullsjö bjuder på allt som finns att önska.
Där finns dramatiken, målen i massor, fullsatta läktare och ett högkvalitativt spel med individuell finess.
Underhållningsvärdet håller högsta klass.
Detta till trots finns det faktiskt folk som fortfarande tycker att innebandy inte är en riktig sport. Företrädesvis människor med ishockeybakgrund. Jag har hört många nedvärderande ord.
Jag rekommenderar ett besök i Ifu Arena, helst på rad två eller tre.
När Storvreta möter Mullsjö går det snabbt, så snabbt att det ibland är svårt att hänga med. Ett skott brinner av – tog bollen i stolpen, eller?
En spelvändning kan ta ett par sekunder. Det böljar. Känslor som ibland kan ta över. En Gillek i Mullsjö, en Stenberg i Storvreta.
Jag såg Malmö FF mot AIK för någon dag sedan – visserligen på tv, som är som att äta potatis med skal på – men jag påstår ändå att innebandyn, som den ser ut i Storvretas semifinalserie, vinner underhållningskampen.
Det är fullt i klass med dramatiken som utspelas i hockeysemifinalen mellan Djurgården och Linköping.
På lördagen spelas den sjätte matchen.
Vilket lag som vinner är oerhört svårt att tippa. Det som talar för Mullsjöseger är förstås hemmaplan. Det som talar emot västgötarna är det faktum att laget MÅSTE vinna, annars är säsongen slut.
Mullsjö har matchvinnartyper, men Storvreta har fler.
Ska vi säga att målvakterna avgör? Har Viktor Klintsten en bra dag – han var riktigt bra i torsdags – så säkrar Storvreta en finalplats.