Vi får backa bandet till april 2013 i norrettan (!) för att hitta senaste segern i seriespel, en seger med rejält bitter eftersmak då det var i den matchen som Ante Björkebaum i duell med Linus Smedjegården drog korsbandet för andra gången i karriären. Efter det har Sirius inte lyckats besegra AFC.
På näthinnan har jag fjolårets match på Skytteholm där Sirius i princip kunde säkra avancemanget. Mängder av blåsvarta skapade en fin ljudkuliss, men det var Omar Eddhari som gjorde matchens enda mål och gav segern till AFC. Det var då. När lagen nu möts på Studenternas så gör man det för första gången i allsvenskan med Sirius som trea och med AFC sist utan seger. Sirius är skyhöga favoriter trots den dystra sviten mot de orangea och jag tror att den sviten bryts under lördagen.
För Sirius del handlar det om tålamod då AFC förmodligen kommer att ligga lågt och sedan försöka slå om blixtsnabbt likt den där kvällen på Skytteholm. Då berättade Josh Wicks att Özcan Melkemichel hade lagt över en vecka på att sätta spelet mot just Sirius. Nu tror jag snarare det är Sirius som har gjort läxan.
Till sist. Jag såg Jacke Sjödins senaste Siriusfilm och jag tycker tyvärr att den tar priset - på ett negativt sätt. Jag tycker att man underskattar sina egna supportrar faktiskt. Det finns folk som brinner för Sirius och då är det här ytterligare ett slag i ansiktet. Visst, man behöver inte hålla på att hata motståndaren, men fotbollen går ut på att man hejar på sitt lag och inte på båda. Filmerna kanske går hem hos gemene man i Uppsala, men engagerade supportrar runtom i landet skrattar åt Sirius.