Björklöven kom till Uppsala med nio raka bortaförluster och ett tungt tapp i slutet i den förra omgången. Självförtroendet var slaget i botten. Ändå hade de 3–0 i mål och 22–5 i skott på Almtuna efter halva matchen, utan att ha spelat någon bländande ishockey.
Det i fredags så sjukdomsdrabbade Almtuna hade fått tillbaka ett gäng spelare i laguppställningen till den här matchen men några friskhetstecken såg vi inte. Energinivån var låg rakt över hela linjen och från läktarplats satt jag och funderade om bacillerna slagit klorna i varenda hemmaspelare.
Efter matchen pratade tränaren Martin Gudmundsson om att ett antal spelare nog spelat trots sjukdom i kroppen. Sånt är aldrig bra men kan, om det stämmer, varit en förklaring till att det såg ut som det gjorde.
Men alltså bara i en halv match.
För sen kom vändningen. Ni minns lagets jätteupphämtning mot AIK på Hovet. Dey här var en lightvariant av den matchen. Almtuna hittade en väg att vinna och Björklöven en att förlora.
Vägen till framgång i den här matchen var delvis powerplay-spelet. Det skjuts i större utsträckning än tidigare och det gillar jag. Hoten från blålinjen har varit alldeles för få under säsongen. Fortsätter Almtuna att ta till vara lägena i numerärt överläge kan klättringen i tabellen fortsätta. För efter fem segrar på de sju senaste matcherna är Almtuna nu plötsligt sjua i tabellen.
Om Uppsalalaget är på playoff-plats för att stanna är svårt att svara på. Prestationerna varierar så mycket från match till match (och även i matcherna) att laget fortfarande känns oberäkneligt.
Avslutningsvis är det på sin plats att ge målvakten George Sörensen, som hade en mindre bra kväll i Södertälje i fredags, lite välförtjänt beröm. Han kom upp med några riktigt vassa räddningar när laget behövde dem som allra mest.