En poäng med mersmak.
Borta mot Timrå senast var Almtuna svagt och hemmasegern i den matchen var solklar. Nu var Almtuna tillbaka på banan och jag såg lite av Tingsrydsspelet från premiären.
Almtuna var bättre än Oskarshamn sett över nästan 63 minuters spel. Tittar man bara på klara målchanser så hade en tvåmålsseger för hemmalaget varit motiverad.
Nu fick Oskarshamn ett par märkliga mål, som från min position – en dålig sådan ska sägas – såg ut som svaga ingripanden av målvakten Fröberg.
Det blev ingen galaföreställning i Gränbyhallen, det blir aldrig det en lördag kväll i Uppsala.
I lördagens matcher i SHL var det en del skapliga publiksiffror, men jag måste ändå säga att klubbhockeyn har problem – inte sportsligt men publikt.
Jag tycker att SHL – och även Hockeyallsvenskan som dras med av SHL – delvis har sig själv att skylla eftersom man satt sig i den här svåra sitsen. Det är match ”varannan dag” och publiken hinner knappt gå hem från en match innan det är dags för nästa. Det blir FÖR mycket. Det kostar pengar att gå på hockey och då väljer man matcher med omsorg.
Att åka på bortamatcher är numera ovanligt. Då måste man verkligen vara höginkomsttagare med möjlighet att ta ledigt gång på gång.
Jag minns en gång i tiden när det alltid var massor av supportrar från Djurgården när laget mötte exempelvis Brynäs i Gavlerinken. Det var ”fotbollsstämning” på bortastå – så är det definitivt inte numera.
Det är synd, för välfyllda läktare är halva upplevelsen.
Jag förstår att klubbkassörerna vill ha massor av matcher. Det är den totala publiksiffran, eller den totala intäkten från hemmamatcherna, som räknas.
Spelar man typ 114 hemmamatcher med 4 000 åskådare så betyder det mer i plånboken än 18 matcher med 7 500 och fullsatta läktare.
För produkten ishockey är dock halvtomma läktare förödande.
Att mer eller mindre strypa all nedre streckspänning – och plocka bort kvalserien – gör inte saken bättre.
Att spela en lördag kväll i ogästvänliga Gränbyhallen är heller ingen höjdare. 1 300 redovisades mot Oskarshamn, men så många var det sannerligen inte i hallen.
Apropå ogästvänligt i Gränbyhallen:
För någon vecka sedan var hela Rospiggarnas speedwaytrupp på division I-hockey i Vimmerby. Jason Doyle och killarna satt på den inglasade vip-läktaren och åt mat samtidigt som man kollade på matchen mot Kallinge/Ronneby.
Doyle – som är från Australien – såg sin första match någonsin och blev helt frälst.
Andreas Jonsson, Rospiggarnas svenske stjärna, frågade lagledaren Mikael Teurnberg hur mycket större och bättre ishallen i Uppsala är jämfört med den i Vimmerby. Teurnberg svarade: Bättre? Den är mycket sämre. Jonsson trodde knappt vad han hörde.