Det började nästan magiskt. Michail Glinka och Sergej Michalkov. Nej, det är inga ryska basketstjärnor från NBA. Det är kompositören och textförfattaren till den ryska nationalsången som inledningsvis framfördes av delar från OD. Och precis som den sakta men säkert byggs upp mot ett crescendo växte Sveriges spel från direkt bedrövligt och underläge med 0-12 till tätkänning och publikfest efter två sköna poäng fram till 20-21 av Christopher Czerapowicz som lämnade Södertälje Kings för proffsspel i Polen denna säsong.
Och på tal om proffs. Det var 2280 på läktarna i den nya arenan. Det var varmt och ljust. Men fullsatt blir det inte och förklaringen är enkel. Om inte de svenska proffsen vill spela i landslaget varför ska då publiken komma?
Jonas Jerebko, Jeff Taylor, Marcus Eriksson och kanske Victor Gaddefors. Stora som små världsstjärnor som inte bara hade lyft laget och svensk basket på hemmaplan utan även hjälpt Sverige att sätta lite press på övriga i EM-kvalgruppen. Alla tackade nej till spel av olika anledningar.
Istället blev det 20-åringen Ludvig Håkanson som fick leda laget som i omgångar faktiskt satte press på de ryska favoriterna. Och ur ett rent lokalt perspektiv så gjorde Jonathan Person men framförallt Alexander Lindqvist (15 poäng) stabila insatser vilket om inte annat måste kännas bra för Uppsala basket. Men. Faktum kvarstår. Profilerna tackade nej och svensk basket lever farligt om man vill lyckas internationellt.
Nu huserar halva landslaget i den svenska basketligan vilket är lika långt från NBA och toppklubbarna i Europa som väntan på en billig hyresrätt i centrala Uppsala.
Å andra sidan stod de upp bra mot den ryska björnan så länge de orkade. Matchen slutade 73-85 och drömmen om EM lever vidare.