Allsvenskt kval förra säsongen.
I år kommer ett eventuellt kval handla om överlevnad i division 1.
Enköpings HF har varit upp- och ner, tvärtom, och sin egen motsats ur den aspekten den här säsongen.
När laget tar sig an Lidingö strax efter att lördagslunchen intagits, så gör man trots allt det som ett lag med rejäl vind i seglen.
För trots att resultaten inte gått med laget under hela den andra halvan av serien, så har trots allt någonting bevisligen hänt. Man hade en period där topplag efter topplag radade upp sig i matchprogrammet.
Man knockades och reste sig. Knockades och knep två poäng. Där och då tror jag en känsla skapades i Ken Hornös lag: känslan av att det fanns alla möjligheter att ta sig upp ur det absoluta bottenträsket.
Efter den tuffa perioden kom den period vi är inne i nu: idel möten med konkurrenter i de nedre regionerna. En period som laget öppet och tydligt satsat emot.
Och som man motsvarat förväntningarna.
När man nu går in till helgens match mot Lidingö så är det mycket, om inte allt, som talar för att en seger räcker för att säkra kval.
Det är en styrka att lyckas leverera när det gäller som mest. Och kanske är det ett första steg på väg tillbaka mot roligare tider nästa säsong.
Fast det är klart: matchen ska vinnas och sedan ska det ju faktiskt kvalas också. Vi ropar inte hej än.