Så blev det inte. Det visste jag då och det vet jag idag.
Men det innebär inte att det är guld och gröna skogar, att bandyn frodas och växer. Nej, det finns en del orosmoment, men inte värre än att det går att åtgärda.
Bandyns publik i den högsta serien har i stort varit konstant så länge jag kan minnas. Elitseriens publiksnitt brukar ligga på mellan 1 100 och 1 400 – varken mer eller mindre. Vackert så med tanke på att många lag har problematiken med vädret, som exempelvis Sirius.
Bandyn har ett bra serieupplägg där jumbon åker ur direkt och där två lag riskerar att flyttas ner, det är alltså en kvalserie med två allsvenska lag. Mycket bra. Härligt med dynamiken, och en kvalserie kittlar alltid, oavsett idrott. Ja, ishockeyn tycker inte det förstås.
Men frågan är om man inte ska införa trepoängssystem för seger.
Jag har varit emot en sådan förändring tidigare, men jag tror att jag har ändrat mig – ja, tre poäng för seger skulle vara bra. Men man ska vara försiktig med stora förändringar. Det där med förlängning vid oavgjort och sedan straffar om inget lag vinner, lägg ner det direkt.
Det som bandyn behöver är inomhusarenor. Ja, jag vet, jag var länge en ivrare för utomhusspel, men den gamle Siriusspelaren Michael Persson övertalade mig (det tog några år!) och nu är jag mer övertygad än någonsin: bandy ska spela inomhus där förhållandena är rättvisa.
Men visst, jag ser fortfarande charmen med utomhusbandy när det är några minusgrader, vindstilla och en gnistrande is. Helst klockan 13.15 en söndag. Men hur ofta är det så?
Sirius tränar inomhus och Relitahallen har varit och är räddningen för Uppsalabandyn.
Nu fattas det en ”riktig” bandyarena i Uppsala. Det behöver inte vara någon gigantisk lyxarena, bara en hall som kan ta emot åtminstone 3 500 åskådare.
Snart ska det byggas hallar i Bollnäs och Stockholm. Dessutom lär det stå en hall klar i Motala om bara ett par år. Då skulle det bara vara Uppsala och Frillesås kvar, om nu Hammarby och AIK skulle spela i samma hall.
Jag tror på bandysporten. Den är vacker och enkel men ändå så komplicerad. Det är verkligen inte bara att snöra på sig skridskorna, åka snabbt och skjuta – det är mycket mer än så.
Dessutom – och det är viktigt – har det jämnat ut sig sportsligt även om Edsbyn är en gigant den här säsongen. I princip alla kan slå alla, det vinner bandyn på i längden.
Till sist: Nu hoppas jag att bandyföreningarna har lärt sig att ekonomin är viktigare än det sportsligt kortsiktiga. Klubbchefer som inte tar ekonomiskt ansvar har vi för många av i svensk lagidrott.