Det var en nästan ofattbar skillnad mellan Sirius första halvlek och den andra.
Jag noterade efter 45 minuter att Sirius knappt skapar en enda målchans – och det var ingen tillknäppt match på det sättet, ingen 0–0-historia om ni förstår vad jag menar. Vetlanda hade hur många chanser som helst.
Tagna av stundens allvar? Eller helt enkelt ur form blandat med en skade- och sjukdomsproblematik?
Det spelar egentligen ingen roll vilket. Den första halvleken var om möjligt en av de tafattaste Sirius spelat sedan i höstas. Jag slänger in en brasklapp: Vetlanda var bra och där kanske den största förklaringen ligger.
Det kunde ha varit 0–4 efter en halvtimme. Kanske 0–6 efter 45 minuter.
Men sedan kom vändningen. Det var ett helt nytt Sirius som kom ut till andra halvlek. Inte ens när Vetlanda gjorde 1–4 förändrades det nämnvärt. Sirius tryckte på och tryckte på. Det blev två mål – sedan tog allt slut.
Ett snöpligt slut på Sirius bästa seriesäsong sedan 2009. Efter 3–0-segern hemma och 2–1 i matcher trodde jag på semifinal mot Villa. Ja, jag inte bara trodde, jag kände mig säker. Jag fick i alla fall rätt i en sak: Redan när jag tippade i höstas varnade jag för Vetlanda, och nu är laget framme i semifinal, men där blir det tvärstopp.
Jag tror att Vetlanda förlorar i tre raka mot Villa – och jag tror att Sirius hade råkat ut för detsamma, men det är en liten tröst för alla Siriussupportrar just nu.