Sirius svagaste insats under hela hösten

Att förlora borta mot VSK med tvåsiffrigt är en sak. Sånt som händer. Men Sirius insats mot Sandviken var – ja, skitdålig. Det var inte ens nära poäng. Blev 4–7...

Alexander Härndahl (blå tröja) i en match tidigare i höstas. Han måste vara skadefri och frisk om Sirius ska gå långt i slutspelet. (Arkivbild)

Alexander Härndahl (blå tröja) i en match tidigare i höstas. Han måste vara skadefri och frisk om Sirius ska gå långt i slutspelet. (Arkivbild)

Foto: Håkan Lundh/arkiv

Krönika2024-11-16 17:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Den här upplagan av Sirius är bra, på den punkten ändrar jag mig inte. Jag tycker att Sirius av årsmodell 24/25 är fullt i klass med laget från 2009 eller 1992. Eller 1977 om man så vill. Det vill säga ett semifinallag, kanske till och med ett lag med finaldoft.

Men då får det inte se ut som mot Sandviken.

En poäng hit eller dit betyder – kanske allt... Varje mål kan vara avgörande. Skadade spelare kan förstöra nästan allt. Segrar mot "rätt" lag är extra viktiga. Formsvackor kommer, men de får inte bli för djupa. En hög lägstanivå kan vara nyckeln till framgång i ett slutspel.

Men då håller det inte förlora hemma mot Sandviken – särskilt på det här sättet.

Skador och sjukdomar har trasslat till det för Sirius. Det är inte ofta som laget har varit intakt. När Ted Haraldsson kom tillbaka efter en skada och spelade mot Saik, så var Stefan Kröller sjuk. Så har det varit under nästan hela hösten. Sirius har inte en spelartrupp för att klara så många skador och sjukdomar

Sirius kommer att gå till slutspel, det är glasklart, men redan nu börjar tredjeplatsen se avlägsen ut.

Något helt annat: Studenternas IP.

Ismakarna på arenan ska en stor eloge för att det över huvud taget gick att spela lördagens match. Det var nämligen på vippen.

När termometern visade 10–12 grader och det blåste kraftigt – samtidigt som regnet öste ner – var det inga optimala isförhållanden på Studenternas.

Jag är en hallförespråkare sedan många år, detta efter att ha varit en "utomhusivrare" – mest för känslans skull. Nu börjar läget bli akut för bandyn och för Sirius. Jag pratade med Karolin Lundström i fredags. Hon är ordförande i Idrotts- och fritidsnämnden, som ska ha sitt månadsmöte på måndag. Men någon föredragning, eller presentation, av "utredningen om bandyns framtid" blir det inte. Inte då.

Men på IFN:s möte den 15 december ska utredningen vara klar.

Jag frågade Lundström om hon har möjlighet att föregå utredningen, men av förklarliga skäl ville (eller kunde) hon inte det.

Jag kan ändå läsa mellan raderna att något är "på gång" och att det möjligen kan gå relativt snabbt när/om ett beslut om hallbygge är fattat. Många Siriussupportrar gillar inte halltanken. Jag läser en del Siriusforum och vet hur resonemanget går. Men så här är det: blir det inte en hall i Uppsala försvinner Sirius Bandy från kartan.