Det var lite kyligt i luften när det hela avgjordes på Örjans vall i höstas. När det tog fart i nästa dimension så var det desto hetare med en näst intill fullsatt Tele 2 Arena och en inramning som ingen i Sirius kommer att glömma. Varken de som spelade eller någon av de nästan tusen blå-svarta supportrar som hade tagit sig dit.
För det här blev en återkomst att minnas.
I Uppsala vet vi vem som är kingen på mitten. Nu vet hela Sverige vem Kingsley Sarfo är.
Första halvlek blev som väntat lite avvaktande och med mycket boll för hemmalaget men några större farligheter handlade det inte om. Åt något håll. Och just den där känslan att ingen ville göra bort sig dominerade. Hos alla utom en.
I första halvlek kände han på spelet och trippade fram lika lätt som alltid med bollen. I början av andra slog han till.
Två gånger.
Kingsley Sarfo.
Först på volley och sedan med ett distinkt avslut och Tele 2 hamnade i chock.
Och med en ljudmatta som fick Globen att gunga i omgångar och ett inledande tifo med gigantiska bilder på Källström och Isaksson så var ju pressen egentligen helt på Djurgården. Och den avtog knappast. Sarfo la den i deras knä. Från första minut. Till sista. Ni såg väl hur Moses Ogbu kom i en tidig duell med Jonas Olsson som surade ur och visade vad hemmalaget kände när nykomlingen var så där lite lagom irriterande. Och genom att hela tiden ligga där och stressa så var det också det man kunde hota med i premiären. För på så många andra punkter var det liksom inte lönt.
Trots tappra Siriussupportrar på kortsidan med vana halsar och ljudliga stämmor så blev de tystade av hemmaklacken gång på gång. Samma klack som för övrigt började bua ut de sina efter 68 spelade minuter. Och ute på plan. Ja, där var det inte läge att jämföra meritlistan direkt.
Andreas Isaksson har själv 133 a-landskamper, Kim Källström 131 och Jonas Olsson 25. Borträknat alla ungdomslandslag och pojklandslag.
Det är som sagt inte där man ska hota.
Utan att irritera, jobba och slå till när läget kommer.
Eller bara göra en Sarfo helt enkelt.
Jag vet inte om ni såg glädjeskuttet som Siriusbänken bjöd på när volleyn satt bakom den före detta landslagsmålvakten men jag gissar att det var den där känslan som man bara inte kan kontrollera.
För Sarfo lekte sönder Djurgården. Och han fick med sig de övriga i leken. För vi fick se Niklas Busch Thor ta kontrollen på mitten, Moses Ogbu utmana och Oscar Pehrsson styra upp hela försvaret och halva huvudstaden.
På presskonferensen efteråt pratade alla på nytt om Sarfo. Som om de inte visste vem han var och många var direkt förvånade. Så bra koll har man på Sirius utanför Uppsala.
Snacket har istället handlat om Djurgårdens alla nyförvärv. Och de som skrek och hoppades på Kim Källström. Fick visserligen se Kim. Skoglund. Och Bergstrand.
Djurgårdens tränare Özcan Melkemichel sa innan matchen att man skulle spela på Sirius svagheter. Oklart vad han syftade på.
Nej, man ska inte räkna in något guld eller topplacering men Sirius måste utan att be om ursäkt kunna njuta av en minst sagt lyckad premiär och en galen kväll.
Nästa Siriuskväll är på söndag på Studenternas.
Ni gör som ni vill men Kingsley Sarfo och hans show är igång nu och vill ni se den innan han försvinner bort från klubben så finns inget att vänta på.
I övrigt var det som väntat när det gäller Josh Wicks. Siriusmålvakten tog plats, showade och hyllades efteråt. Precis som han lovade.