Trots att man under hela matchen i princip inte fick igång något spel så hände absolut ingenting. Vem ska ta tag i det? Alla tittade på varandra och ingen tog ansvar. När ryggraden var borta så föll allt ihop.
Det ska vara klasskillnad mellan Uppsala, ett förväntat topplag i elitettan, och Gusk, ett förväntat topplag i serien under. Det märktes dock inte alls på Löten. Framför allt är jag som sagt förvånad i att ingen tog tag i taktpinnen för Uppsalas del och försökte visa vägen. Det var slätstruket rakt igenom.
Slätstruket var det dock inte i Gusk som långa stunder var bättre än sina motståndare. Tyra Kajgård gjorde lite som hon ville mot Uppsalas försvar och på mitten fanns hjärtat och drivkraften i form av Sofia Fors. Hennes slit lönade sig och segern var rättvis. Oroande dock att just Kajgård tvingades utgå. En frisk Tyra Kajgård är en av nycklarna för att det ska bli "tredje gången gillt" för Gusk i höst.
Förra veckan skrev jag om Uppsala som ett topplag och den här insatsen ändrar inte på det. Men. Det var ganska tydligt att man är väldigt beroende av sina rutinerade pjäser för att få ihop det här. Speciellt nu när Mikaela Björklund tackat för sig. Nästa vecka väntar match mot Västerås. Då tror jag inte att Fredrik Bernhardsson ger Lyckberg och Mattsson ledigt.