Storvreta vann inte – och var besviket. Men vi som tittade på har inte så mycket att klaga över. Det var svängigt fram och tillbaka och händelserikt så det räcker till. Som neutral åskådare tyckte jag att det var en mycket underhållande superligamatch i IFU Arena. Dessutom visades det känslor från såväl hemmalaget som gästande Dalen.
Men. Ska vi vara ärliga så lockades mycket av känslorna fram av domarparet Daniel Böcker och Andreas Lybacken, som inte hade sin bästa dag. De fick stå i skottgluggen av mycket frustration. Från både rött coh vitt håll. Tråkigt att behöva konstatera det, men så var det.
Och osäkerheten på matchledarna spred sig när klagomålen blev allt fler och fler. Rapporter från Sirius match mot Falun (vilken fräck skräll det var av blåsvart!) säger att det var lika frustrerat där. Och svängigt i domarnivån.
Domarna är en del av spelet och de får ibland oförtjänt mycket kritik. Men superligan behöver fokusera en hel del på domarbiten är min känsla. Kraven är höga redan nu och lär inte bli lägre framöver.
Och efter att ha sett VM, på såväl tv som på plats i Riga, känner jag dessutom att den internationella domarnivån ligger mer rätt. Prestationerna går givetvis upp och ned även där, Sverige är trots allt en bra bit före de flesta länder generellt på domarsidan, men jag upplever det som att det mindre petigt och att mer fysiskt spel tillåts.
Nu har ligauppehållet varit långt och det är möjligt att en viss ringrost fanns hos rättsskiparna. Hos spelarna var den inte lika påtaglig dock. Och värt att understryka, inget av lagen kan säga att de hade domarna "emot sig" mer än motståndaren.