Det enda som saknades på Studenternas – sett ur ett Siriusperspektiv – var målnollan, som faktiskt var på gång. Edsbyns mål i 6–2-matchen kom under slutminuterna.
Det här var säsongens mest stabila Siriusinsats, i alla fall om vi håller oss till seriematcherna. Jag satt i presshytten och väntade på 7–0 innan de två hälsingemålen kom på slutet.
Under första halvlek skapade Edsbyn nästan ingenting och det är tydligt att laget har problem. De gamla Siriusspelarna Noa Djäkner och Teemu Määttä fanns med i laguppställningen men på isen märktes de inte alls. Jag vet inte om jag någonsin har sett Edsbyn så tafatt och uddlöst på Studenternas.
Nu saknade Edsbyn en av mina favoritspelare, Oscar Wikblad, men det förtar inte Sirius insats. Inte heller det lätta snötäcket på isen är något som Edsbyn kan skylla på. Sirius var helt enkelt mycket bättre – särskilt i första halvlek.
Nu är frågan: kan alla Siriussupportrar andas ut? Nja, det är inte säkert. Det är uppenbart att Sirius trivs mot lag som går framåt och inte ställer nio man i eget straffområde. Får man dessutom ledningen med ett par mål så blir matchbilden helt i Uppsalalagets smak. Men vad händer mot ett "säckförsvar?"
Till sist: Studenternas IP – vad ska man säga? Nu slutade matchklockan att fungera i andra halvlek – ännu en gång. Blir det avdrag på Sirius arenahyra då? Hur som helst, det är för dåligt, Uppsala kommun.