Tre gånger har Sverige arrangerat världsmästerskapet på skidor. Vi har fått se två oförglömliga guldlopp. Thomas Magnuson på tremilen 1974 och så Torgny Mogrens makalösa femmil 1993. Men ska sanningen fram så är det fiaskona som har dominerat i Falun.
Hans-Erik Larssons tappade skida i stafetten 1974 och så Niklas Jonssons hjärtskärande genomklappning på startsträckan 1993. Jag minns norska VerdensGangs förstasida mitt under VM 1993. Den föreställde en svart neddragen rullgardin med en liten vit rubrik på mitten: Godnatt, Sverige.
Nu kan Norge lämna rullgardinen hemma. Sverige har redan en medalj.
Med tanke på VM-historien i Falun så var Stina Nilssons silver superviktigt.
I dag är det skiathlon, en gren som jag inte alls gillade när den först dök upp på ett mästerskap i Val Di Fiemme 2003. Jag tyckte inte om den gemensamma starten och skidbytet ska vi inte tala om – det var ett spektakel i mina ögon.
Jag vet inte om det är en vanesak, men jag har accepterat skiathlon och till och med börjat gilla tävlingsformen.
Skiathlon har ersatt den gamla tremilen med intervallstart som alltid inledde ett VM eller OS förr i tiden. Jag tycker fortfarande att intervallstart är roligare att se, åtminstone om man sitter hemma och ser tävlingen på tv.
Masstarten har sina poänger, det medger jag gärna. Det är inte längre följa John från start till upplopp. Det brukar hända en hel del under resan. Många minns säkert hur Johan Olsson stack från klungan i Vancouver 2010 och när han solokörde hem ett VM-guld i Val Di Fiemme 2013.
Jag tror inte på svenskt guld i dag, men känslan är ändå god. Marcus Hellner kan ha något på gång – och Charlotte Kalla kan nog nypa ett silver efter Marit Björgen.
Att jag tror mest på Hellner låter kanske lite konstigt, men det han visade i Östersund var lovande. Dessutom har sett lite butter ut i intervjuerna och sådant brukar tyda på en analkande form.
Tyvärr så tror jag att de andra svenskarna inte kommer att ha med tätstriden att göra.
Charlotte Kalla ska bli oerhört spännande att se. Att hon skulle besegra Marit Björgen ser jag dock som otroligt.
Mycket kommer att avgöras på den klassiska delen där Kalla måste hänga med lika bra som hon gjorde i Ruka i världscuppremiären i november.
Jag skulle tro att Therese Johaug kommer att göra allt för att spräcka fältet på den klassiska delen – eller också får vi se Justyna Kowalczyk i den rollen. Polskan verkar på gång efter en bedrövlig säsong.