Uppsala kommuns presschef Erik Boman inledde med en förhoppning om att mötets deltagare skulle gå därifrån något klokare.
Efter några minuters kommunalt korvstoppande om de olika satsningar som just nu görs på anläggningar i Uppsala (nya Studenternas, Ekebydalen, Johannesbäck etc) var det efterföljande spelet som att gå runt i lustiga huset. Man blev bara mer yr ju längre man kom in i det.
Idrottsklubbarna sade en sak, politikerna och tjänstemännen en annan och supportrarna … Ja, ni kan gissa vilken sida de står på.
Jag gick till torsdagens öppna möte med ett öppet sinne, men i stället kunde jag tidigt konstatera att händelseförloppet på Stationsgatan 12 blev ett öppet mål för kritikerna som gärna kritiserar.
Frågorna haglade över Rickard Malmström och stundtals var stämningen hätsk. Malmström var självkritisk på frågan om kommunikationen kunde ha skötts bättre, men han var också fullständigt chanslös.
”Ingen kunde förutspå sprängkraften i den här frågan”, sade Rickard Malmström varpå hela församlingen svarade högljutt och hånfullt: ”Jo, det kunde man!”
Dalkurds flytt från Borlänge till Uppsala är känslig. Ingen fotbollsförening har tidigare bytt från en kommun till en annan på detta sätt. AFC:s flytt från Solna till Eskilstuna går inte ens att jämföra. I Uppsala går vi från ett allsvenskt fotbollslag till två.
Flyttfrågan är känslig och kan också bli en icke-fråga för dem tänker sig följa i Dalkurds spår. Svenska fotbollförbundets repskapsmöte kan nämligen redan under fredagen ta ett beslut om att försvåra för klubbar som byter hemort, som gör att representationslagen ska flyttas längst ner i seriesystemet vid en flytt från en kommun till en annan.
Att sammanfatta turerna kring Dalkurds flytt är en nästintill omöjlig uppgift. Mycket vatten har runnit i Fyrisån sedan Borlängeklubbens första kontakt med Malmström sommaren 2016 och många röster har höjts. Debatten är enorm.
Jag själv kan inte med full kraft säga att jag är helt emot att Dalkurd välkomnas till Uppsala, men jag konstaterar att det är en utmanande tanke.
Men hur stort är problemet i grunden? Egentligen? Fler spekulerar, få vet.
Dalkurds önskemål är att träna nittiominuterspass på dagtid måndag till fredag på Österängens IP. Det påverkar möjligen skolverksamhetens friluftsdagar och några sommarfotbollsskolor, men inte i någon större utsträckning. Dalkurds önskemål är också att placera barrackliknande omklädningsrum på grusplanen intill Österängen, en kostnad de själva står för.
Nej, Dalkurds flytt till Uppsala handlar framför allt om bristen på vettig kommunikation och om den ovisshet som råder inför framtiden. Hur kommer fördelningen av hemvister se ut när nya Studenternas står klar? Och hur mycket plats kräver Dalkurds ungdomsverksamhet som de under våren drar i gång med i Uppsala?
Det timmeslånga mötet hjälpte föga för att få svar, men Johan Gustavsson från Dalkurds akademi fanns på plats på mötet och försökte tona ned Dalkurds övertagande: ”Vi kommer att göra en slowstart här i Uppsala och inte trampa någon på tårna utan börja från grunden och det vi är bäst på; Ta hand om ungdomar som har strulig bakgrund”