Det var som en träningsmatch. Både Sirius och Östersunds respektive klack agerade tennispublik under matchens första 20 minuter och det kändes verkligen som att spelet blev därefter. Framför allt blev det en påminnelse om vad allsvenskan tappar utan sina supportrar. Känslan efteråt var lika självklar som svår: Lös det bara.
Efter 20 minuter släppte det. Östersunds klack började vifta med palmer och Sirius supportrar försökte göra det bästa möjliga utifrån sina tuffa förhållanden på den provisoriska läktaren. Framför allt kom matchen igång. Sirius första 45 mot Östersund var bra, stabila och mer därtill. Framåt lyckades man inte skapa sådär jättemycket, men det kändes ändå hoppfullt inför den andra halvleken. Då klev två spöken fram ur garderoben, ett gammalt och ett nytt.
Vi börjar med det gamla. 2010 var senast. Då vann Sirius hemma mot Östersund med 2–0 efter mål av Daniel Blomgren och Petter Österberg. Östersund åkte sedan ur norrettan och var tillbaka säsongen 2012. Sedan dess har lagen mött varandra i både norrettan, superettan, allsvenskan, träningsmatcher och svenska cupen. Alla med samma gemensamma nämnare: Sirius har inte lyckats slå de rödsvarta. Ett spöke även om ledarna så klart inte vill prata om det. Det går liksom inte. Sirius försöker, lördagens insats var en av de bättre historiskt sett, men det ville sig ändå inte. Är det läge att ringa Ghostbusters till matchen uppe på Jämtkraft arena senare i höst?
Samtidigt har Sirius i år etablerat sig som ett av allsvenskans bästa bortalag med tio inspelade poäng på sex matcher. Hemma på Studenternas har det inte gått lika bra med ”bara” segrar mot Sundsvall och AFC Eskilstuna när man nu avverkat åtta hemmamatcher. Ett facit som gör att Sirius är i botten om man tittar till hemmatabellen. Det är inte bra även om just lördagens resultat var ganska logiskt. Sirius måste bli bättre på sin nya hemmaplan, framför allt lyckas ta fler segrar, annars finns risken att Östersundsspöket får sällskap av ytterligare ett.
Spelmässigt var det som sagt en helt okej insats från Sirius sida. Jag saknade dock både Kalle Larson och framför allt Axel Björnström i backlinjen med deras fart framåt. Henry Offia tycker jag såg mer intressant ut än senast mot Norrköping och känslan är att det kan lossna för den unge anfallaren under sommaren. Och Sam Lundholm som inte alls kom till mot ”Peking” visade återigen att han har den högsta nivån i dagens Sirius.
Fyra av sex poäng inledningsvis under hösten är bra. Av det jag har sett hittills så tror jag verkligen inte att Sirius kommer att bli indraget i någon nedflyttningsstrid. Man är helt enkelt för bra. Oavsett om det spökar till lite stundtals.