Därför har Almtuna problem – här är det stora felet

Har jag 100 000 kronor kan jag inte köpa en ny Ferrari. Inte ens en fem år gammal Volvo. Att rätta mun efter matsäcken – är det inte precis det som Almtuna gör just nu?

Almtunas supportrar under en hemmamatch mot Mora 2023. Nu drar klubben i den ekonomiska handbromsen, på gott och ont.

Almtunas supportrar under en hemmamatch mot Mora 2023. Nu drar klubben i den ekonomiska handbromsen, på gott och ont.

Foto: EMMA WALLSKOG/Bildbyrån

Krönika2024-04-05 20:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Almtunas kostnadsökningar blir kännbara för många spelare (och deras föräldrar) på J18 och J20-nivå. Några kommer att byta klubb av ekonomiska skäl. Andra kommer att välja bort Almtuna för att laget helt enkelt inte blir lika attraktivt när det urholkas. Detta är fakta.

 Almtuna har inte de pengar som behövs.

Att sitta bredvid och kritisera och komma med pekpinnar är enkelt. Gör si och gör så. Att ta ansvar är något helt annat.

Betyder det att jag står på Almtunas och dess ledares sida? Nej, inte nödvändigtvis. Det är mycket mer komplext än att uttrycka sig svart eller vitt.

Jag tycker att det är vansinnigt att montera ned juniorverksamheten, om nu detta blir resultatet. Almtuna har på kort tid fått en renommé i hockey-Sverige som hade fått gamla ledare som Arne ”Småland” Jonsson och Olle Hollsten att häpna. Spelare från hela Sverige har velat komma till bandy- innebandy- och numera även fotbollsstaden Uppsala. Jag vill påstå att det är unikt för Almtuna.

Här har Almtuna chansen att i viss mån bli självförsörjande på spelare och på sikt tjäna pengar på spelarna när de lämnar för SHL och kanske även NHL. Den möjligheten reduceras avsevärt om verksamheten monteras ned.

Men samtidigt: Almtuna har uppenbarligen inte de pengar som krävs. Inte just nu.

Jag har kritiserat föreningen när man har spenderat "fantasipengar" på spelare. Högt uppsatta ledare som faktiskt har lekt med klubbens existens.

Nu tar Almtuna ansvar för ekonomin. Eller gör man det? På riktigt?

Det är, som jag skrev nyss, mycket komplext. Visst, dagens ledare har sparat pengar och sålt spelare av ekonomiska skäl och det har säkert varit nödvändigt, men varför har Almtuna hamnat där från första början?

Säljare har slutat, nya har kommit, som också har slutat. In med det nya och ut med det gamla. Problemet är att det nya också har slutat. In med en extern säljapparat: ”Hej jag ringer från ”Proffsiga säljcentret” i Kiruna, vill du sponsra Almtuna?” Ungefär så har det sett ut, och det håller inte.

För att Uppsalas företagare, och även andra, ska öppna plånboken krävs personliga möten. Hur kunde Mikael Teurnberg på egen hand dra in miljoner till Rospiggarna? Jo, genom personliga möten över hela Uppland – dygnet runt. Förtroende. Typ så.

Almtuna har helt enkelt inte dragit in tillräckligt med pengar. För bara något år sedan hade Almtuna dubbelt så mycket intäkter från samarbetspartners. För tio år sedan tre gånger så mycket – minst. När Sirius blev allsvenskt försvann mycket pengar till fotbollen (tre miljoner?), men det är inte hela sanningen.

Almtuna rättar mun efter matsäcken, det är glasklart. Bra så. Det måste man göra även i en idrottsförening, men samma personer (gissar jag) som nu har stoppat pengautflödet är också de som misslyckats när det gäller rekryteringar, som i sin tur har påverkat försäljningen negativt.

Därför står Almtuna där de står idag.

Därför är juniorverksamheten på väg att urholkas.

Utan styrelseledamoten Ulf Roséns ”sponsring” med mellan 20 och 25 miljoner hade Almtuna inte funnits idag. Möjligen hade det spelats derbyn mot Östhammar.

Jag tror inte att Rosén är beredd att lägga in fler miljoner. Inte nu i alla fall. I stället är det upp till den nya klubbledningen, med klubbdirektören Tobias Pehrsson i spetsen (från den 1 maj), att jobba in pengar. Lyckas det?