Seriefinaler, jag älskar seriefinaler. Matchen mellan IFK Uppsala och Vaksala på Österängen i söndags hade det mesta. Tyvärr också en hel del gula kort. Jag vet att direktiven från förbundet är att domarna ska vara hårdare, framförallt mot skitsnack. Men det bör inte utesluta en bra kommunikation mellan spelare och domare. Hur snacket var i matchen vet jag inte, men jag tycker ändå att tio gula kort drar ned helhetsbetyget på en annars välspelad seriefinal som dessutom hade lockat storpublik. Och vilken succédebut storpubliken fick se. Bodry Kizi-Namputu lämnade sitt kära Procyon och blev matchvinnare i sin första match med IFK Uppsala – i en seriefinal.
Men i helgen handlar det om en helt annan seriefinal, nämligen den i damtrean mellan Danmark och Bälinge som också är en match som jag själv kommer att bevaka på söndag. Två lag som har imponerat så här långt. Framförallt serieledande Bälinge IF och Agnes Björnström som hittills har öst in nio mål. Bälinge har ännu inte tappat någon poäng, och en seger på Danelid kan innebära ett litet miniryck i damtrean.
ESK fortsätter att imponera i herrtrean. I seriefinalen hemma mot Vallentuna blev det tre poäng efter Patrick Lundemos segermål strax efter pausvilan. Apropå herrtrean så blev det nykomlingen VP som till slut vann derbyt hemma mot UIF efter ett sent avgörande (87:e minuten) av Anders Cheung. Jumbon UIF alltså, som förra säsongen var ytterst nära att klara sig kvar i division II. Vad händer egentligen i klubben som bara för ett år sedan andades framgångar och siktade uppåt? Efter sex omgångar har UIF bara lyckats skramla ihop fyra ynka poäng, och riskerar alltså att ramla rakt igenom serien om den usla trenden fortsätter.
Till slut. Vad hände egentligen i seriefinalen mellan Skuttunge och Tärnsjö i norra herrfemman? Tärnsjö hade inte tappat en enda poäng inför seriefinalen på Movallen, men Peter Lenells mannar fick sig en ordentlig lektion av Skuttunge som vann med förkrossande 7–0 och därmed också tog över serieledningen. Imponerande av nykomlingen.