I flera år har Almtuna nu ”lovat” att satsa på deras damlag. Men år efter år har de lyckats göra oss besvikna. Sist man uttalade sig om någon satsning var år 2014. Det slutade då med att man, samma säsong, kontrakterade en tränare så sent som i mitten av augusti vilket resulterade i att stora delar hade hunnit lämna för andra lag. Bara några månader senare, i januari, beslutade de sedan om att vi inte skulle få spela kvalspelet på grund av en tajt ekonomi. Att jag är skeptisk mot Almtunas återigen påstådda ”satsning” har alltså sin anledning.
Jag tror inte riktigt att föreningen förstår vad en ”satsning” innebär. De skriver i sin verksamhetsplan att ”damlagets ambition är att nå Riksserien inom de närmsta åren”. Även att ”de ska uppnå ett publiksnitt som ligger bland de högsta i svensk damishockey”.
1. Trots att verksamhetsplanen har skrivits inför säsong 17/18 tror jag man har använt funktionen copy+paste från tidigare år. För en serie som ”Riksserien” existerar inte längre. Den heter numera SDHL.
2. Att även uppnå ett publiksnitt som ligger bland de högsta i svensk damishockey skulle kanske innebära ett publiksnitt på 800 stycken om inte mer. Och med tanke på herrlagets ynka snitt på 1 538, som är typ vad Luleås damlag har, så tror jag att det är svårt att konkurrera med vår islada.
Föreningens satsning måste även gå hand i hand med vad laget har för målsättning. Det handlar inte bara om siffror och pengar, utan även om prestationerna ute på planen. Även om Almtuna kanske skulle få in fler sponsorer till damlaget detta år så förväntar sig säkerligen de som sponsrar ett resultat på isen. Målsättningen måste vara tydlig för alla parter. Och helt seriöst, jag tror dessvärre inte att föreningsledningen själva har haft någon aning om vad deras ambitioner med damlaget har varit tidigare år.
Men, ingen blir gladare än jag om Almtuna faktiskt lyckas bevisa att jag har fel denna säsong. Ett SDHL lag i Uppsala skulle inte vara fy skam.