Nu avgjorde Brynäs i den tredje perioden (4–2) mot ett heroiskt kämpade Almtuna – och det var inte mer än rätt att hemmalaget skulle få med sig tre poäng i den här matchen. Byrnäs var klasser bättre.
Ett formsvagt Brynäs med bara en trepoängare på de sju senaste matcherna ville nog visa alla barn på läktaren (moderklubbsmatchen) i Gävle att man kan lira bra hockey. Och visst, så blev det också. Men det var bara ett problem för Brynäs: Pucken ville inte in. Då ska man ändå veta att 1–0 efter 14 sekunder (!) möjligen var en målvaktstavla.
Brynäs radade upp chanser.
Laget sköt och sköt, skapade det ena jätteläget efter det andra. Almtunamålvakten stod på "huvudet" och räddade – och om det var en tavla vid Brynäs första mål så spelade han upp sig – minst sagt.
Okej, Almtuna hade tur också och räddades av målramen någon gång, men det kanske är som Ingemar Stenmark sade en gång: "Det är konstigt, men ju mer jag tränar desto mer tur har jag."
När Elliot Ekmark kvitterade till 2–2 stod klockan på 32.49, mer än halva matchen alltså. Ekmarks skott var Almtunas tredje så långt. När det tutades för den andra periodens slut hade Uppsalalaget fått iväg fem ynka skott. Jag tror inte att jag har varit med om något liknande någon gång, inte på den här nivån i alla fall.
Med lite (mer) tur hade Almtuna fått med sig en poäng från Gävle. Men 8–2 (typ) hade varit mer logiskt.