Det svänger i slutspelsserien.
Almtuna fick ingen bonuspoäng och man inledde med att förlora mot Tingsryd. Laget var uträknat, men jag var inte beredd att skriva under kapitulationspappret.
Efter matchen mot Tingsryd var jag mer optimistisk när det gällde Almtunas chanser än jag var innan matchen. Nu är Almtuna med och slåss om seriesegern i den här korta och intensiva serien.
Jag tippade att Västervik skulle vinna serien – men det tror jag inte längre.
Tack vare ett sent mål av AIK mot Pantern så har Solnalaget seglat upp som en ganska så stor favorit.
AIK har svåraste konkurrenten Västervik på hemmaplan och möter dessutom Tingsryd på Hovet, och där tappar man inte poäng.
Almtuna måste alltså vinna sina tre återstående matcher, varav två på bortais, och sen hoppas att AIK tappar poäng mot Västervik. Det sker nog inte. Det blir AIK som får spela mot Karlskoga (ja, jag tror att Mora grejar det) om att få möta Rögle.
Hade Pantern hållit tätt i slutminuterna och tagit poäng av AIK så hade Almtuna haft allt i egna händer, så jämnt är det i tabellen.
Säga vad man vill om 41-årige Conny Strömberg, men en profil är det. Han lämnar nog ingen oberörd. Han gnabbar med motspelare, han retar upp publik och han levererar, precis som han gjorde i Tierp en gång i tiden.
Almtunas ståplatspublik är inte känd som den största och mest högljudda, men i andra perioden, när Strömberg fick ut Flood för en tripping, så tände det till. "Filmare, filmare, filmare ..." Dessutom busvisslades det varje gång Strömberg hade pucken.
Jag älskar Conny Strömberg, precis som jag gillar Daniel Wessner och Stefan Gråhns, det händer alltid något kring dessa numera "äldre herrar." Hockeyn behöver typer som Strömberg och Wessner.