Det har varit många turer kring Sirius ekonomi. Först skulle man göra ett minusresultat där utebliva publikintäkter var den största enskilda orsaken. Sedan fick man hastigt och lustigt ett tillskott på 600 000 kronor från Uefa som gjorde att man såg ut att gå mot ett litet plusresultat. Några veckor senare talades det om en halv miljon i negativt resultat och när verksamhetsberättelsen var klar så landade det på knappt 900 000 kronor minus för 2018.
Sirius kämpar, likt de flesta andra klubbar, med sina intäkter och utgifter för att försöka få det att gå ihop på sista raden. Förlusten för 2018 är i sig inte så anmärkningsvärd. Klubben fick skjuta till en hel del pengar under sommaren för att, i form av till exempel Robert Åhman Persson, hålla sig kvar i allsvenskan. Personalkostnaderna ökade med två miljoner kronor. Samtidigt svek publiken med 1 823 hemma mot Malmö FF under sommaren som lågvattenmärke. Sirius satsade allt på att hålla sig kvar, lyckades och det här är resultatet. Ungefär så och det kunde varit värre, som att åka ur allsvenskan till exempel.
Det som dock oroar är trenden. Inför 2014, när Sirius var nya i superettan, minns jag hur klubben trodde att spel i Sveriges näst högsta serie skulle göra susen för både publik och försäljningen. Resultatet blev i stället en miljon i minus. Samma sak när man sedan gick upp i allsvenskan inför 2017. En övertro på att serietillhörighet automatiskt ger mer cash in gjorde att Sirius, trots en mångmiljonförsäljning av Kingsley Sarfo, bara redovisade 290 000 kronor i plusresultat. Nu hör man samma tongångar igen. 2020 kommer den nya arenan att stå klar, nytt tv-avtal är också på plats – då kommer allt att lösa sig. Tillåt mig att tveka. Det är ganska tydligt efter de här åren att varken publiken eller företagen i Uppsala är särskilt villiga att pumpa in stålar i Sirius. Jag tror klubben hade hoppats att det skulle ske över en natt, men så har inte blivit fallet. I stället handlar det mer om att bygga på lång sikt och etablera Sirius som en allsvenskt stabil förening och därigenom kunna öka intäkterna, så klart med hjälp av den nya arenan. Frågan är om tiden till det finns? Samtidigt ska man också komma ihåg att när Sirius visserligen får mer pengar in genom centrala avtal från 2020 så får man också rejält med ökade kostnader i och med ny hyra på Studenternas (om man nu tänker vara där trots Dalkurds flytt).
Inför den allsvenska återkomsten så tecknade Sirius ett avtal med Lagardére angående försäljning. Målet var att omsätta 90 miljoner kronor 2020. Första året måste ses som hyfsat lyckat då man ökade omsättningen från drygt 32 miljoner kronor till 48 miljoner (visserligen med Sarfoförsäljning). Andra året? en minst sagt blygsam ökning med två miljoner och man når inte upp till 50 miljoner kronor i omsättning. Att man ska öka till 90 miljoner helt plötsligt finns inte på kartan enligt mig.
Nej, det väntar fortsatt tuffa år för Sirius vad gäller ekonomin om jag tittar i kristallkulan. Inte blir det bättre av att spela ytterligare ett år på en byggarbetsplats där även den nya huvudläktaren, som potentiellt skulle kunna locka lite mer folk, eventuellt utrustas med bajamajor under de första matcherna. Vem vill ens komma tillbaka? Sirius måste verkligen överprestera sportsligt för att fylla läktarna och få snurr på försäljningen, men den känslan har i alla fall inte jag just nu. Sirius kommer att få slåss för sin överlevnad även denna säsong är känslan och man gör det med en låg spelarbudget och utan att ha kunnat få in en renodlad anfallare. Man kommer att få slåss både på planen och i styrelserummet.
Det finns dock något som skulle kunna ge Sirius arbetsro. Jag pratar så klart om tvisten med Soccer Soldier och samtidigt får man väl nämna tvisten mot Malmö FF. Vi börjar med den senare där jag är tämligen säker på att Sirius, med ett eget kapital på drygt 92 000 kronor, inte kommer att behöva betala tillbaka 15 miljoner kronor som man inte har till MFF. Jag tror att Sirius går vinnande ur den striden och att Malmö mest vill visa att man har gjort allt för att se efter sina intressen. Utifrån det material jag har sett och hört så behöver man inte vara jätteorolig för den tvisten. Den andra är dock väldigt viktig för Sirius framtid. Det handlar om närmare sex miljoner som klubben har reserverat sedan försäljningen av Sarfo. När jag i veckan pratade med Ove Sjöblom så sade han, halvt på skämt och halvt på allvar, att man nästan önskar att Sarfoförsäljningen var ogjord med tanke på alla turer. Jag är inte alls säker på att Sirius vinner tvisten mot Soccer Soldier. Det har bevisligen funnits ett avtal, men sedan får Skiljenämnden avgöra om det är giltigt eller inte. Klart är i alla fall att sex miljoner (med vissa avdrag för juridiska ombud så klart) in i Siriuskassan skulle göra framtiden mer hoppfull.