Jag vet att det finns hockeymänniskor med allsvenskan som specialitet som satt ett ganska stort frågetecken för Almtuna i allmänhet och för målvakterna i synnerhet.
Jag kan hålla med om det sistnämnda. Jag menar, Arvid Ljung och Oscar Fröberg – vilka är det? Totalt oprövade i dessa sammanhang.
Men en gång i tiden fanns det två andra ungdomar i Almtuna som var oprövade och som många experter ställde sig frågande inför. De hette Fredrik Petterson-Wentzel och Magnus Hellberg ...
Målvaktstränaren Mikael Andreasson har lyckats förut – ganska många gånger. Men jag var ändå en smula skeptisk.
Nu har jag sett Arvid Ljung och imponerades å det grövsta.
Han var lugn och samlad men samtidigt väldigt snabb i sidledsförflyttningarna, som är så svåra för en målvakt.
Nu ska jag inte höja Ljung till skyarna efter en träningsmatch, men jag konstaterar bara vad jag såg. Han var oerhört bra.
Jag träffade målvaktstränaren Andreasson på pressläktaren och uttryckte min beundran för Arvid Ljungs spel. Men Andreasson kastade in en brasklapp: Lugn nu, det kommer att gå upp och ner och det finns mycket mer att jobba på.
Men jag tänker inte backa en millimeter, jag tror att det här kan bli bra – och då pratar jag om målvaktsspelet. Men även i övrigt var det stabilt mot Södertälje. Nu blev jag inte direkt imponerad av hemmalaget, som såg – om jag ska tala klarspråk – väldigt svagt ut från första till sista nedsläpp.