Föregångaren till World Cup hette på den här tiden – i början av 80-talet – Dex-cupen och spelades i Ljusdal. Bland annat den klassiska nattmatchen mellan Bollnäs och Ljusdal. Över 7 000 åskådare trängdes på lilla IP "uppe i backen."
Arenan ser likadan ut nu som då. Kanske lite målarfärg här och där och så har lamporna – som hänger i elkablar över isen – bytts några gånger under åren. Under matchen mellan Ljusdal och Sirius var det perfekta förhållanden, och just en sådan här dag tackar jag för att det fortfarande spelas bandy utomhus.
Det doftade inte lika mycket öl och glögg från läktarna som 1984 – och tur var väl det. På den tiden, för 40 år sedan, var det en del som blev så påverkade att de ramlade omkring på arenan och knappast såg någon bandy alls. Jo, ögonen kanske var riktade mot isen ibland men då var det säkert 44 spelare på planen och inte 22. Typ.
Det var massor av Siriussupportrar i Ljusdal. En hel buss och lite till. Jag pratade med en supporterar en dryg timme innan matchen och han gissade på ett 80-tal fans.
Jag skrev en krönika om att Sirius har bandy-Sveriges bästa och mest högljudda – men också mest välsjungande! – supportrar. Och det accentuerades på lördagen. De enda som kan komma i närheten, när de mobiliserar, är Hammarby och VSK. Bollnäsklacken är okej men når inte upp till Siriusklass.
Sirius vann mot Ljusdal med 7–1 trots två straffmissar.