Precis så är känslan när jag nu lämnar Sirius läger i den lilla portugisiska byn Vilamoura. Om Salou var kallt, blåsigt och en mardröm för att bygga gruppen så är Browns Sport and Leisure Club där Sirius bor raka motsatsen. Hela laget bor inom 15 meter, närheten till planen var kanske 50 meter och här finns alla möjligheter att bygga en ny grupp för Sirius. Det känns som man verkligen har tagit till vara på tillfället.
Sirius starka grupp både på och utanför planen var en av de största anledningarna till att det gick så bra under den allsvenska debutsäsongen. Efter att ha haft en stabil stomme från norrettan genom superettan och upp till allsvenskan så har man med start i somras egentligen ömsat skinn. Jag har skrivit många texter om det från lägret, men det går inte att komma ifrån. Kaptenernas kapten Niklas Busch Thor slutade, glädjespridarna Ante Eriksson och Ante Björkebaum likaså medan Kim Skoglund till slut inte fick förlängt kontrakt. Med många nya spelare, både från i somras och nu i vinter, så kändes det som att Sirius behövde lugn och ro för att sätta grunderna igen, speciellt efter att ha bevittnat de två första träningsmatcherna. Och lugn och ro är precis det man fått i Vilamoura. Visst, planen kanske är lite hård och studsig, men med tanke på att Sirius plånbok varken räcker till Dubai (AIK) eller Florida (Malmö FF) så tycker jag att man fått en jackpot.
Jag har själv bevittnat Siriusgruppen komma samman i Portugal. Jag har sett Zackarias Faour dyka, med skorna på, efter Sherko Faiqi i poolen. Jag har sett Tim Björkström och Mauricio Albornoz ta hand om till exempel 17-årige Isac Bråholm som tagit ledigt från skolan för att vara med Sirius. Detta trots att Albornoz inte ens har kontrakt med Sirius för tillfället. Vid sidan sitter de rutinerade rävarna Christer Gustafsson, Ian Sirelius och Moses Ogbu och håller koll, de drar i sina strängar om det behövs. De har full koll på läget och styr gruppen framåt. Sirius 2018 börjar sätta sig. Tio dagar och ingen match på ett ställe där man i princip bara kan umgås med varandra visade sig vara helt rätt för Sirius enligt mig.
Vid sidan av att bygga gruppen så tycker jag även att det har varit bra kvalitet på träningarna där jag kanske mest är imponerad av Sam Lundholm. Där har Sirius ett sparkapital från förra säsongen om man säger så. Det finns dock fortsatt frågetecken i laget. Philip Haglund och Moses Ogbu kämpar fortfarande för att komma tillbaka efter sina skador och Oscar Pehrsson kan man tidigast räkna med till premiären mot Hammarby i april. Centrala mittfältare och mittbackar är på önskelistan och frågan är hur Sirius resonerar med nämnde Albornoz och Alberto Catenacci som också fick följa med till lägret trots avsaknad av kontrakt. Att båda gått rakt in i gruppen tror jag betyder en del, men samtidigt är det inga spelare som spetsar till laget. I den situation Sirius är i nu skulle jag skriva ett längre kontrakt med Catenacci samt ett kortare med Albornoz. Då har man truppen klar och är inte lika skadekänsligt som nu.
Några mil från Vilamoura sitter Uppsalasonen Robert Åhman Persson med ett utgående kontrakt med Belenenses och ett nyfött barn. Han vore så klart en drömvärvning för Sirius i sommar och jag är säker på att kontakt har tagits. Sirius måste dock klara sig fram till sommaren också och där tror jag att både Albornoz och Catenacci kan göra jobbet.
Under lägret har flera experter tippat att Sirius ska åka ur allsvenskan. Det tror inte jag alls på även om sjundeplatsen från i fjol blir svår att upprepa. Kim Bergstrand vet vad han gör och man ska inte underskatta den grupp som nu byggs ihop. Det blir allsvenskt spel även 2019 i Uppsala.