Och jag tänkte att vi skulle börja i Enköping. Vi börjar ovanifrån och vandrar neråt i seriesystemen.
Vi börjar med ESK Hockey.
Viktiga spelare försvann inför säsongen. Andreaz Persson hängde skridskorna på hyllan. Kevin Weiskog och Oscar Pettersson vände blickarna västerut mot VIK.
Men trots det blåste det positiva vindar i ESK. Robert Kimby anslöt som tränare och fick en mycket kompetent assisterande tränare i Johan Jonsson.
Och det började ju så bra. En knapp förlust mot Grums i en nervig premiär som kunde slutat hur som helst, och en näst intill löjligt hedersam förslut mot Västerås i första derbyt.
Tyvärr har det stannat just där, vid de hedersamma förlusterna. Och det har stannat där lite för ofta för att man ska kunna snacka bort det.
Den andra halvan av grundserien har de hedersamma förlusterna fortsatt rulla in, och besvikelsen har blivit lite mer påtaglig, även om man håller modet uppe.
Såklart! Att lägga sig ner och dö är aldrig ett alternativ, för något lag mig veterligen.
Men det finns verkligen saker att jobba med. Målskyttet och den offensiva produktionen har lämnat mycket att önska under senhösten. Där har man verkligen något att bita i om man vill ha något att säga till om när matchandet drar igång efter helgerna.
Dock har man redan börjat jobba inför framtiden, vilket är en styrka. Tre spelare, tre kulturbärare, i Simon S:t Cyr, Simon Cederborg Nilsson och Dennis Näslund Nordqvist har valt att förlänga. Det är en styrka i det utsatta läget som laget ändå befunnit sig i tabellmässigt.
Men, glöm inte bort här och nu. Mål måste göras och matcher måste vinnas.
Några mil från Bahcohallen, i Bålsta, har situationen sett lite likadan ut. Fortsättningsserien blev resultatet efter en snöplig förlust i "finalen" av grundserien.
Vägen dit har dock varit annorlunda. Det offensiva spelet har varit glimrande i stunder. Även defensiven skulle jag anse har hållit måttet.
Men inställningen? Nja.
Inledningsvis gick det i en cirkel. Vinst och man var bäst, vilket tycktes leda till underskattning nästa match. Förlust då, och man tog sig i kragen igen.
Ja, mönstret upprepade sig i match efter match.
Stabiliteten har blivit bättre under säsongen, men ibland kommer dipparna. Och jag vill påstå att det är de som är den främsta anledningen till att laget inte just nu spelar mot de andra i Alltvåan.
HC Liljan då?
Jo, som nykomlingar i trean har man fått vad man kan förvänta sig. Kanske lite mer, om vi ska vara ärliga.
Det största problemet har varit att faktiskt hålla sig på planen. Mot Östervåla för några omgångar sedan hade man 107 (!) utvisningsminuter.
Kalle Wallin har stundtals fått bra fart på manskapet, men att det skulle bli spel i fortsättningstrean stod klart ganska tidigt.
Om man fortsätter trenden från de senaste matcherna och håller nere spenderad tid i utvisningsbåset, kan det bli en roligare vår.