Efter Manchester Uniteds 2–0-seger i Europa League-finalen på Friends Arena mot Ajax så haltade svensken in. Utan kryckor, men med ett stort leende på läpparna. Trots att han nu även kan titulera sig Europa League-mästare så såg man på Zlatan att det smärtade i både honom och hos publiken att just han inte fick spela just den här matchen.
Själva finalen blev egentligen aldrig spännande efter Paul Pogbas lite turliga mål. United var starkare centralt och Ajax kom egentligen ingenstans på Nationalarenans gräs. Inramningen var dock värdig en final i mina ögon. Redan under uppvärmningen satte Ajaxklacken ett tryck som gav mig rysningar på pressläktaren, det var ett tryck jag aldrig tidigare har upplevt på den här arenan och då har jag ändå sett Stockholmsderbyn, landskamper och en EM-final. Det var mäktigt mitt bland Israelflaggorna hos F-Side. Även under matchen var ljudtopparna öronbedövande och stämningen god. Att segern sedan var välförtjänt för de vitrödas motståndare var det inget snack om.
Tyvärr har finalen överskuggats av den tragiska attacken i Manchester för några dagar sedan. Segern i Europa League var en föga tröst så klart för den drabbade staden. Det kändes ändå som att när hela den södra kurvan sjöng ”Manchester, Manchester, Manchester” och när lagkaptenen Wayne Rooney lyfte den väldiga trofén mot den svarta himlen så gav man i alla fall en stad i sorg ett litet ljus och en lite lättare väg tillbaka till vardagen igen.
Till sist: När Sirius mötte AIK för några veckor sedan på samma arena så kom det ett brev från Allmänna Idrottsklubben om att man skulle avvara kläder med klubbfärger på pressläktaren. Även om Uefas motsvarande mejl var minst sagt detaljerat så kan jag inte undgå att nämna mina kollegor från Armenien. Det armeniska gänget satt precis bakom mig och följde sin landsman Henrich Mchitarjan. Under spelarpresentationen så viftade båda med den armeniska flaggan och ingen var nog gladare när yttern gjorde 2–0-målet än min kollega.
Uefa är experter på regler. De varnade bland annat flera journalister, inklusive undertecknad, för att fotografera med mobilen under matchen. Vi skulle bli utkastade sas det. Just därför, och i dessa tider vi lever i, var det skönt att se någon som ignorerade det och bjöd på lite sann och genuin glädje. Heja Armenien!