De ledde med en boll med tio minuter kvar av den första kvartsfinalen. De hade ett tvåmålsöverläge med mindre än 18 minuter kvar att spela i den andra. Det hade inte räckt till nånting för Helsingborg så långt in i serien. När de på måndagskvällen gick fram till en tremålsledning efter 40 minuter hade de satt sig i den perfekta sitsen, men de kammade åter noll. När det röda Storvretamaskinen mullrar igång – och det gör den i stort sett alltid under slutperioderna – finns det nästan inga underlägen i världen som är för stora. De bara äter sig i kapp. Meter för meter. Mål för mål.
Storvreta gick ned på folk, blev bestämdare och kollade på klockan. De insåg: vi har tid. Gott om tid. 4–1 var inhämtat till 4–4 på mindre än tio minuter och där och då väntade de dryga 1 200 åskådarna (en svag siffra) på ett ledningsmål och ett matchavgörande under ordinarie tid. De fick dock vänta lite längre än så innan Albin Sjögren, som den här säsongen blivit precis så där girig som det har tjatats på honom att bli, prickade in 5–4 från nära håll. Avgjort i matchen – och nästan i serien. Jag undrar jag om Helsingborg orkar göra en ny kraftsamling för att försöka få Uppsalalaget i gungning. Mentalt lär de vara rejält nedkörda i skorna. När jag skriver det här står de målmedvetet i IFU Arena och jobbar med några gummiband mellan sig. Storvretaspelarna joggar lojt runt och ler brett. Båda lagen vet att det mesta tyder på att kvartsfinalserien är över strax efter 21.00 på torsdag kväll. Storvreta har förlorat tre matcher under ordinarie tid och sex totalt under säsongen. Aldrig att de förlorar fyra raka nu. Det finns inte.
Skåningarna kändes klart spetsigast i den första perioden och ledningen då var helt i sin ordning. När de ökade på i den andra hade Storvreta så sakteliga ändå fått lite fart på grejerna. Men sedan kom det där vi behöver prata mer om: slutperioden. Det finns säkert någon, jag har det inte, som räknat på lagets sistaperioder den här säsongen men det är ingen ny företeelse att rödtröjorna först lägger i en växel till för att sedan slänga in overdrive. De gasar ikapp och förbi, gång på gång. Den man minns bäst är ju när 2–5 hemma mot Thoréngruppen blev till seger med 10–5 men det är många motståndare som fått sig en släng av Storvretas furiösa avslutningar. Som Helsingborg i den första kvarten. Och andra. Och tredje.
De har pressat Storvreta i samtliga matcher men bara lite lagom. Jag tippade att Storvreta skulle ta sig till semifinal med 4–1 i matcher men nu lutar allt åt Uppsalalaget sveper den här serien, slickar eventuell sår (som skadan på Valdemar Ahlroth) och inväntar en semifinalmotståndare.