Arenan byggdes ut förra året med en vip-läktare under tak för mer än 400 personer, ett inglasat konferensrum för ett 70-tal personer med utsikt över banan samt en gångbro över depån.
Nu har det hänt ännu mer på HZ Bygg Arena i Hallstavik.
Stampubliken kommer genast att upptäcka det nya domar- pch presstornet med kiosker på båda kortsidorna.
Dessutom är en ny tillfartsväg till depån planerad och senare är det meningen att även själva depån ska byggas om.
Rospiggarna rustar alltså rejält. Klubbens ekonomiska överskott har till stora delar plöjts ner i arenan.
Mottot verkar hela tiden vara att det som är bra kan alltid bli bättre.
Rospiggarnas publiksnitt i fjol var långt över 4 000, så det är ingen tvekan om att publiken uppskattar det som bjuds.
Men – och nu kommer själva poängen med hela resonemanget – hänger övriga speedway-Sverige med?
Det spelar ingen roll om Rospiggarna så skulle bygga 6 000 sittplatser under tak med stoppade stolar och stolsvärme om det inte finns några motståndare på banan.
Förra säsongen hann knappt börja förrän vi nåddes av beskedet om Smedernas usla ekonomi.
Det var så illa att Smederna tvingades köra med ett budgetlag på bortabana – och det gjorde just dessa matcher iskalla. Vem vill se matcher som är klara på förhand och som slutar typ 64–26.
Smedernas problem var dock bara en viskning av som skulle hända i Indianerna med konkurshot.
Malmöklubben Gnistorna lade ner hela sin verksamhet i princip mitt i säsongen.
Det har alltså ingen betydelse om Rospiggarna och några få klubbar till gör ekonomiskt överskott (eller får verksamheten att gå runt) om inte alla sköter sig.
Här har ni det största hotet mot svensk speedway och inte huruvida det ska vara två eller tre svenska förare i startsjuan.
Nu kan det förstås finnas ett samband mellan ett stort antal svenska förare och en bra ekonomi, men jag tvivlar.
Publiken vill se bra speedway – helst med många omkörningar – och jag tror att få bryr sig om vilken nationalitet det står i passet hos enskilda förare.