Dyrt att ha barn – hur viktig är idrotten?

Inflation kan få barn att sluta idrotta. En tragisk och sorglig utveckling – eller är det så att föräldrar för enkelt prioriterar bort barnens idrottande?

Är det för dyrt att låta sitt barn idrotta när inflationen slagit till eller är det prioriteringarna det är fel på? Det frågar sig UNT-sportens krönikör Mathilda Gustafsson.

Är det för dyrt att låta sitt barn idrotta när inflationen slagit till eller är det prioriteringarna det är fel på? Det frågar sig UNT-sportens krönikör Mathilda Gustafsson.

Foto: Åke Karlsson

Krönika2023-07-03 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
undefined
Barnens idrottande riskerar att påverkas negativt när inflationen slår mot föräldrars plånböcker.

Det är dyrt att ha barn. Närmare bestämt 1,8 miljoner kronor, från födseln till att de fyller 19 år. Det visar siffror från Swedbank. Nu är allt dessutom dyrare än någonsin. Livsmedel kostar mer pengar, elen, räntor, resor och ja, även ungdomsidrotten.

I april kom nya siffror från Skolidrottsförbundet som visar att inflationen kan få effekter för 100 000 barns idrottande. Att de antingen kan tvingas sluta eller idrotta mindre. Dystra och tragiska siffror, tycker jag, som vet hur mycket idrotten har gett mig under min uppväxt. Barnen är de sista man vill ska hamna i kläm och drabbas, alla ska ha rätt till rörelse och den sociala gemenskap som idrotten ger.

Så jag blev nyfiken, exakt hur mycket pengar lägger vanliga barnfamiljer på barnens idrottande? UNT har tidigare visat på hur mycket olika idrotter i Uppland kostar för ett barn i tioårsåldern, men vad innebär det i praktiken? En familj med tre barn där alla håller på med någon typ av idrottsaktivitet. 

Vanligtvis rapporterar vi flitigt om elitidrotten här i Uppland men bredden, ungdomsidrotten och ni med barn i alla möjliga olika idrottsföreningar är så många i vårt län och ni blir också påverkade i vilken riktning idrotten – och dess kostnader – går åt. 

Jag tror att idrotten behöver ta sig en funderare. Det kan inte bli dyrare, kostnadsökningarna får inte landa på familjerna. Vad kan varje enskild förening göra för att öppna dörren åt respektive barnfamilj oavsett socioekonomisk bakgrund? Ishockeyn har en lång väg att gå för att vara tillgänglig för alla, det förstod jag snabbt efter att jag varit ute och träffat några barnfamiljer. Men ishockeyn behöver inte vara dyr och det visar SHK Hockey, som är mer än hälften så dyr som övriga ishockeyföreningar i Uppland. 

Vaksala SK har även de tagit tag i taktpinnen och visar att inget är omöjligt. De har en fantastisk bidragsfond där familjer, vars pengar inte räcker till träningsavgiften, kan söka ekonomiskt stöd så barnen kan fortsätta med sin aktivitet.

Samtidigt, som en pappa sade till mig under en intervju, slår man ut kostnaderna på tolv månader så är det kanske inte en så hög månadskostnad i alla fall. Vad betalar till exempel familjer för sina streamingtjänster eller andra abonnemang per månad? Prioriteras barnens idrott bort för lätt?