Videon är inte längre tillgänglig
Mot suveräna Växjö var det inget snack om saken, det var klasskillnad stundtals. Uppsala spelar sedan någon månad tillbaka med en 3-5-2-formation och ställdes nu mot Växjös inoljade variant. Att matchen slutade 4–0 var i underkant. Växjös forwards Anna Anvegård och Sofia Johansson rörde sig enligt skolboken i anfallet samtidigt som Uppsala inte fick i väg ett enda avslut mot mål. Ja, ni läste rätt. 0–16 i statistiken är ingen rolig läsning för Fredrik Bernhardsson. På mittfältet dominerade Jonna Ståhl och Frida Boriero sina motparter i Uppsala samtidigt som Malin Fors och Emma Andersson var tagna ur skolboken vad gäller spelet som wingar. Kort och gott: Växjö var överlägset - överallt.
Vad hade då Uppsala? Ja, inte mycket. Visserligen var matchstarten okej och starten av andra halvlek rentav bra, men i en sådan här match blir det plågsamt tydligt att man inte räcker till i toppen. Igen. Uppsala är för dåligt helt enkelt. Förlusten mot Växjö var den tredje raka och laget har inte vunnit på över en månad. På lördag väntar en ytterst viktig match då man gästar bottenlaget Böljan i Falkenberg. Skulle det bli förlust även där är man indraget i bottenstriden. En stark kontrast till förväntningarna inför säsongen.
Det är synd. I januari, februari, mars och april var Uppsala Fotboll riktigt hett i och med nylanseringen. 4–0 i premiären mot Sundsvall ökade intresset ännu mer. Sedan tog det stopp. För att få till en hausse måste resultaten komma och det gör de inte nu. I stället känns situationen uppgiven och anonym. Draget kring det nya laget är borta och som det känns nu får man fokusera på ännu en placering i mittens rike om ens det.
Jag saknar någon som tar tag i det, jag saknar en Mikaela Björklund som sätter tydliga prestationskrav på sina medspelare. Nu är det en enda röra där alla tittar på alla. Ingrid Wixner skrek på assisterande tränaren Perra Hansson och Elin Åkerman hamnade i ordväxling med Fredrik Bernhardsson om byten. Uppsala är just nu ett lag där ingen spelare når max av sin förmåga eller ens är i närheten av det vi såg i fjol av i princip samma lag. Vad vill man och hur ska man utföra det? Ingen verkar veta det för tillfället. Utan nämnda Björklund, Lyckberg och Sara Back att hålla i handen så blir årets upplaga uddlöst enligt mig.
Jag skrev efter 0–0 mot jumbon Hovås att det inte finns några mirakelvägar framåt. Jag vidhåller det. Några spektakulära värvningar lär inte ske och man kommer att få jobba med det man har. Det är upp till varje individ att vända det här och försöka få till en fin avslutning på våren och något att bygga vidare på till 2018. Förhoppningarna om toppstrid kan vi glömma, nu är det klassiska "en match i taget" som gäller.