Mina förväntningar på Sirius var noll. Jag upprepar: noll.
Men ack så fel jag fick.
Jag minns för många år sedan när Almtunas allsvenska hockeylag skulle avsluta säsongen med hemmamatch mot Oskarshamn, ett lag som tillhörde toppen. Almtuna ställde upp med massor av juniorer. Det kunde sluta på bara ett sätt trodde de flesta i Gränbyhallen.
Jag hade liknande tankar om Sirius match mot Vänersborg.
Hur stora skulle Sirius förlustsiffror bli? Ungefär så. Eller i bästa fall: hur länge kommer Sirius att orka hålla jämna steg med Vänersborg? 60 minuter?
Sirius saknade sju spelare. Fem av dem är "startspelare" om vi ska prata fotbollsspråk. Dessutom spelade David Thorén med smärtor och en mykroplasmasjuk Nils Bergström orkade knappt ta sig till bänken efter en åkning.
Sirius a-lagstrupp har 16 spelare. Ta det minus sju så förstår alla vilken prestation onsdagens lag gjorde.
Det var inte bara en bra insats av Sirius, den var nästan bragdartad. Det var nämligen inte någon "brunkarseger" och tur med studsbollar, det var så klar Siriusdominans i första halvlek att 4–0 hade varit ett mer logiskt resultat än 1–0. Nästan lika klar dominans i andra halvlek. 6–0 (minst) hade varit motiverat.
Nu får vi se hur många av de magsjuka spelarna som frisknar till- Ny hemmamatch mot Frillesås på lördag. Ingen skugga över ungdomarna som spelade mot Vänersborg, men jag tror inte att sju sjuka spelare håller i längden.
Till sist: Behöver jag säga att Almtuna vann mot Oskarshamn.