Håkan Lundh: Rädda hockeyn: Sätt stopp för stolligheterna

En gång hade jag en yrkesmässig relation med Niklas Wikegård. Han tränade Väsby och jag jobbade på UNT. Jag delade inte alltid hans åsikter men jag gillade Wikegård skarpt. Han vågade säga saker.

Nu är vi överens, Wikegård och jag – och det handlar om upp- och nedflyttning i svensk hockey.

Jag har alltid förespråkat ett generöst och upp- och nedflyttningssystem. Det måste finnas en dynamik i systemet. Gärna två lag ner från SHL och två upp.

Men nu dyker de upp igen, de som förespråkar trygghet (för SHL-lagen) framför dynamik. Eller som jag brukar säga: en skyddad svensk hockeyverkstad.

Jag har alltid tagit del av debatten, som har delat hockey-Sverige i två läger. Ibland har det hettat till ordentligt, nu senast i mitten av januari i SVT:s Hockeykväll. Wikegård vs Håkan Loob. 

Loob vill att SHL:s sämsta lag ska spela en matchserie i bäst av sju (precis som idag) där förloraren ska få ännu en chans mot det bästa allsvenska laget i ytterligare en serie matcher.

SHL-lagen ska förses med hängslen, livvästar och uppblåsbara båtar – ja, allt som finns att tillgå. Bara fantasin kan sätta stopp.

Niklas Wikegård tycker inte alls som Håkan Loob. Tvärtom – Wikegård ser gärna att tre (!) lag åker ur SHL.

Jag vill påstå att de som ivrar för en nästan stängd SHL är farliga för svensk hockey.

Man talar gärna om trygghet och att det ska finnas en ”tröghet i systemet” – som i klartext betyder att SHL-lagen inte ska behöva känna någon större oro för att åka ur.

Men elitidrott handlar om prestation, resultat – och utveckling.

Om en sprintåkare på skidor ramlar så är det kört. Om Kajsa Bergqvist rev ut sig på 1,93 så kunde hon glömma guldet och en massa sköna pris- och sponsorpengar. Där skulle ingen prata om trygghet och tröghet i systemet. Träna hårdare och gör det bättre nästa gång. Typ så.

I fotboll åker två lag ur varje år och ett lag får kvala. Varför går inte det i ishockey?

Skulle man (i princip) stänga SHL så dödar man inte bara en del av intresset för den serien, man dödar framförallt en stor del av allsvenskan. När intresset försvinner så försvinner pengarna – och då blir det inte roligt för svensk hockey, som har sina rötter i småklubbarna.

Döda inte SHL-drömmarna i Boden och Tingsryd, i Karlskoga eller Uppsala. Kunde Karlskrona och Oskarshamn så kan Piteå och Nybro.