Niklas Eriksson får sparken och jag är lika förvånad som de flesta andra.
Almtuna har inte varit bra under hösten. Det har varit alltför energifattigt och det har "bara rullat på." Så är i alla fall min känsla när jag har följt laget.
Efter förlusten mot Vita Hästen i onsdags talade jag med en bekant i telefon och vi var överens om att något måste göras. Mönstret måste brytas. Men jag kunde inte i min vildaste fantasi tro att Niklas Eriksson skulle få sparken.
När Christer Westerlund sparkades från Almtuna på 1980-talet var det ett väntat och logiskt beslut av styrelsen.
Att Thom Eklund var ett "jagat byte" under slutet av sin tränartid i Almtuna kom inte som någon överraskning för någon.
När det började blåsa hårda vindar runt Robert Nordmark så var det inte frågan OM han skulle få sparken, utan NÄR han skulle få det.
Men Niklas Eriksson? Nej, jag såg inte detta komma, det måste jag säga.
Som alltid när en tränare får sparken så är beslutet resultatbaserat. Så sägs det i alla fall. Men skrapar man på ytan så brukar det vara mer komplext än så, och jag tror att så är fallet nu också.
Det som fick bägaren att rinna över var dock de svaga resultaten, särskilt under de senaste matcherna.
Om jag ska gissa – förvisso en kvalificerad gissning – vilka som är orsakerna till det här agerandet av Almtuna är att det har funnits ett visst missnöje från vissa av spelarna gentemot Niklas Eriksson. Jag tror också att klubbchefen Andreas Klingberg har eldat på och detta har nått styrelsen.
Rätt eller fel? Spontant svar: Fel!
Det är sällan tränarbyten mitt i en säsong – oavsett idrott – ger någon effekt på lite längre sikt. En match, javisst, men tio matcher? Eller 20?
Att något måste göras, den åsikten delar jag, men har man verkligen tömt alla andra möjligheter? Jag vet att spelartruppen var ute och bowlade i torsdags, ett bra sätt att bryta mönstret.
Det finns många andra sätt.
Men det är möjligt att Almtuna har vänt på alla stenar och inte hittat något annat sätt än att förändra i tränarstaben.
Nu kommer Martin Gudmundsson in och min åsikt om honom är – tja, ingenting egentligen, just nu.
Jag känner honom sedan tidigare, men då som spelare med ett bra skott. Han har tränat juniorlag i Almtuna och jag har bara hört gott om honom under flera säsonger, men jag har alltså ingen personlig åsikt. Ännu.
Marcus Ragnarsson gillar jag skarpt. Men jag undrar om han verkligen vill vara ansiktet utåt och den som ska föra lagets talan.
Ja, jag vet, det är delat ledarskap men det är Ragnarsson som sköta det mesta av kontakterna med press, radio och tv.
Till sist: Om det är så att klubbchefen Andreas Klingberg har lagt sig i sportsliga frågor – stora som små – så är det ett problem för klubben. Stort problem. En klubbchef ska hålla sig borta från sådant. Men observera att jag skrev OM, jag – eller mina källor – kan ju ha fel ...