När dramatiken var som hetast kokade det över. Inte bara en gång. Eller två. Det var tre gånger. Kanske fyra.
Fyrisfjädern har vunnit ännu ett SM-guld – efter golden set. 21–18 i det sista och avgörande setet.
Dessförinnan hade några hundratal åskådare slitits mellan hopp och förtvivlan, som när Fyrisfjäderns Emelie Fabbeke skrek till av smärta. Skadad. Liggande på planen. Knäpptyst på läktarna. Det var avgörande set i damdubbeln och 3–2 till i Kista i hela SM-finalen.
Fabbeke reste sig och vann dubbeln tillsammans med Amanda Högström.
Det blev ett golden set. Ett enda sista set som avgjorde SM-finalen och där vann Richard Eidestet och Nico Ruponen.
För två år sedan satt jag i Solnahallen och såg SM-finalen mellan Fyrisfjädern och Kista. En gastkramning, för att tala Björn Hellberg-språk.
Fyrisfjädern förlorade i den sista matchen.
Det var enormt rafflande och min kollega på UNT, Gustaf Andersson, har nog aldrig sagt ordet galet så ofta som den gången.
Nu har det alltså hänt igen.
Ännu en galen match mellan Sveriges bästa badmintonlag, Fyrisfjädern och Kista. Hade det inte varit för UNT:s pressläggningstider hade jag njutit för fulla muggar. Jag hade bockat och bugat och tackat för underhållningen.
När klockan slog 20.03 var Fyrisfjädern nere för räkning. Det var då som Setyaldi Putra Wibowo gjorde kvällens räddning på Henri Hurskainens slägga.
Allt detta skedde på matchbollen. I det femte och avgörandet setet.
Under en tiondels sekund var nog Hurskainen tvärsäker på att han hade vunnit matchen. En sådan smash ska inte gå att rädda – och det ska definitivt inte bli en retur som är i princip dödande.
Men varför blev jag inte förvånad. Det blev en galen match – igen.
Skillnaden mot 2015 var att kollegan vid min sida inte hette Gustaf Andersson utan Daniel Meisels. Och han använde aldrig ordet galet, han bara log ... Men om leendet kunde översättas i något verbalt, så var det nog – ja, just det, galet!
Mitt i all spänning och stämning på läktaren slår det mig: Vem bryr sig? Egentligen.
Dessvärre måste jag säga att det nog är väldigt få utanför badmintonvärlden som ens har reflekterat att det spelas en SM-final.
Ja, ni läste rätt, jag skriver dessvärre av den enkla anledningen att jag bryr mig.
Dock kvittar det om Fyrisfjädern vinner eller inte.
Det är spänningen jag njuter av, oavsett vilket lag som vinner. Jag ska inte säga att en badmintonmatch – inte ens den här – övertrumfar en match mellan Rospiggarna och Masarna, men definitivt en match i typ den 22:a omgången i hockeyallsvenskan mellan Almtuna och Pantern.
Klockan var 22.38 när Fyrisfjädern slog in matchbollen.
Tack för den galna kväll som nästan övergick i natt när Uppsalaspelarna lyfte SM-pokalen.