Den galna veckan är över. Nu börjar en ny.
För det slutade snabbt handla om fotboll när det stod klart att Sirius inte fick spela hemma på Studenternas. Kommunen hade misslyckats. Punkt. Jag som innevånare kände mig både besviken och nästan kränkt. Inget ont om Gävle men att lämna Uppsala för detta var något vi möjligen skämtade om. Tidigare.
Nu har vi en annan verklighet där vi idag inte vet hur det blir med nästa hemmamatch 1 maj även om det är utlovat spel. Det enda vi vet med säkerhet är att det blir match på nationalarenan på torsdag mot AIK. Med Sirius som ett topplag i allsvenskan.
Visst, det har bara spelats fyra omgångar och det är 26 kvar men när Sirius väl fick hål på ett lätt vilset Kalmar som trots allt verkligen försökte göra allt för att spela en tät defensiv så lossnade det.
Tillfälligheterna kom. Och målen.
Sportsligt har Sirius varken blivit utspelade eller bortrullade så här långt. Att möta Kalmar i Gävle visade inte på något annat heller. Efter 19 minuter på Gavlevallen smekte Kingsley Sarfo in 1-0 och tog just då Sirius upp i serieledning. I allsvenskan.
Det är så vansinnigt mycket som är bra och underligt att jag inte ens orkar tänka på hur kommunen har missat att ta hand om detta.
Och om nu nykomlingen är med i toppen så här tidigt ska man då prata SM-guld eller säkra kontrakt?
Det sistnämnda såklart. Men från att vara utmanare och nykomlingar får nog Sirius räkna med att i vissa matcher även spelas som favoriter.
För i Gävle såg det ut så som vi vant oss vid under åren i superettan. Sirius dominerade fullständigt i omgångar och stundtals var alla i Kalmar utom toppforwarden Mahmoud Eid och försvarade i och runt eget straffområde med hjälp av ribban och stolpen.
Och man kan räkna hur man vill på detta och oavsett är det ett rejält ekonomiskt bakslag för Sirius som inte kan dra nytta fullt ut av den inledande hypen i allsvenskan då man nu spelade inför vad som kan bli säsongens sämsta publiksiffra (1071) i hela allsvenskan. Det är något ovärdigt över bedriften Sirius just nu genomför.
Men.
Nu ska man hyllas och lyftas fram av hela Uppsala. Nu var vi inte så många på plats i säsongens andra hemmamatch och det blir konstigt när man ska försöka förklara för övriga vad som händer.
Å andra sidan vad är det som de inte förstår?
Sirius är tvåa i allsvenskan och har möjligen Sveriges sämsta hemmaplan.
Jag tänker inte fundera över vilka bekymmer Kalmar har eller deras brist på idé i spelet utan bara konstatera att Sirius nu mött både tippade topplag och troliga bottenlag. På torsdag kommer en riktig värdemätare på Friends Arena och precis som väggarna skakade efter lagets segersång i Gävle så har den här resan bara börjat för det här laget. Och kan få väggar att skaka igen.
Men det här vill vi inte vara med om igen. Att få det som skulle kunna vara folkfest och jubel till att mer påminna om en träningsmatch när det gäller inramningen är inget att skriva hem om.
Men jag förstår tränarna som varken vill förstöra Studenternas för resten av säsongen eller spela på en kass plan. Siriustränaren Thomas Lagerlöf refererade till planen i Uppsala som en potatisåker och verkade inte vara helt främmande för att det skulle kunna bli ännu en match i Gävle.
Den galna veckan är över. Nu börjar en ny. Som topplag i allsvenskan.