Almtuna är inte den allsvenska föreningen som betalar högst löner – möjligen tvärtom.
Det vore förmätet att kritisera Almtuna för att klubben inte satsar på ”Leif Boork- eller Tommy Samuelsson-typer” – alltså tränare som har mängder av erfarenhet och meriter, men som också ”kostar skjortan.”
Nu kanske Daniel Karlunden, eller någon annan ung eller oerfaren (och billigare) tränare, hade varit att föredra även om klubben hade haft miljoner att spendera på saken.
Ni läsare kanske frågar er: Vad tycker den där Lundh om Daniel Karlunden? Han (dvs jag) brukar ju tycka om allt annat i sportens värld, så varför inte om Karlunden. Blir det succé eller inte? Mitt svar, som jag redan har antytt: Jag vet inte. Men jag utesluter det inte bara för att han är oerfaren och aldrig har satt sin fot som tränare i ett allsvenskt rum.
Två av Almtunas mest framgångsrika tränare var just detta – oerfarna.
När jag intervjuade Jonas Rönnqvist på våren 2008 satt han i en bil i Småland. Han hade besökt ett av sina lekland som han drev på den tiden. Rönnqvist var en bra spelare, men då, på våren 2008, hade han två säsonger som tränare bakom sig – som assisterande (!) hos division I-laget Piteå. Denne man blev sedan Almtunas resultatmässigt bäste coach sedan början av 1960-talet.
Robert Kimby hade visserligen varit tränare i några år, fast på lägre nivå. Sedan blev han assisterande i Björklöven innan han tog över Almtuna. Han gjorde inte samma oerhörda resultat som Rönnqvist, men Kimbys resurser var inte lika stora, milt sagt.
Dessutom: Om Daniel Karlunden får Marcus Ragnarsson vid sin sida så uppfylls den där erfarenhetskvoten med råge – om nu erfarenhet är så viktig över huvud taget.
Nu återstår för Almtunas sportchef Nicklas Danielsson att göra en höna av en fjäder när det gäller lagbygget. Det är lite agent 007 över Danielsson: i princip omöjligt uppdrag. Almtuna kan inte värva Östersunds eller Tingsryds poängkungar, det finns inte pengar till det. Almtuna får ta det som ”blir över” eller göra som man gjort med framgång tidigare: hitta talanger i exempelvis division I, och sist men inte minst: leva på en lagsammanhållning och att finna glädje i att gå till jobbet varje dag.
Där kommer Daniel Karlunden in i bilden...