Dramatiskt och smått galet. Använd vilka ord ni vill för att beskriva den andra semifinalen mellan Storvreta och Falun men de gör ändå inte matchen rättvisa. Som neutral åskådare var det en sån där fantastisk och underbar historia som vi sällan får uppleva. Nästan aldrig i serielunken. Men i slutspel har de dykt upp några gånger. Häftigast med Storvretainblandning är fortfarande guldfinalen mot Warberg 2011, men den här matchen var baske mig inte lång efter, och något guld stod ju inte heller på spel. Men ni fattar. Den ende som inte påstod sig hetsa upp sig det minsta var Hannes Öhman i hemmabåset.
Jag är rätt säker på att en och annan hade slutat tro. På Storvreta. Efter den första semifinalen i Falun när de var totalt chanslösa. Och den skaran blev garanterat inte direkt mindre än när Dala-laget nu gick upp i en 4–1-ledning efter en kvart i IFU Arena. hemmalaget var så långt inte dåligt på något sätt. Det var bara det att Falun visade upp sin sanslöst effektiva offensiv. Igen.
Men även om andra ställde tvivel vek inte de viktigaste ned tankarna; Storvretaspelarna slutade aldrig att tro. Inte i den första perioden. Och inte när de tvingades till en timeout med tvåmålsunderlåge några minuter från den tredje periodens slut.
Mattias Samuelsson hade så långt piskat in två bollar i nät och Jimmie Pettersson en. En kort stund senare hade tillsammans piskat in tre ytterligare och fått alla på läktarna att tro lika mycket som aktörerna på planen.
Och inte helt oviktigt. De har sårat och sått bryderier i motståndaren.
Vad tror vi nu?
Att den här serien kan bli så häftig som vi förväntade oss på förhand. Men mitt i hemmajublet är det på sin plats att påpeka att Storvreta har en del saker som kan bli betydligt bättre. Och spelare som kan höja sig. Under säsongen, och inte minst i kvartsfinalserien mot Dalen, har jag hyllat målvakten Viktor Klintsten men så här långt in i semifinalen har inte visat upp sig från någon matchvinnarsida. Han blev utbytt i tisdags och två av de fyra första bortamålen på torsdagskvällen såg inte otagbara ut. Och framåt är det bara en formation (inklusive spelet i numerära överlägen) som levererar, den första. Den andra har ju gott om kvalitet för att kunna leverera den också men där har det låst sig lite. Alexander Rudd var till slut involverad i de båda sex-mot-fem-kassarna och jag tyckte mig se tendenser i spelet till att han är på gång. Kommer han igång finns en uppsida (till) för Storvreta, som nu dessutom saknade backen Robin Nilsberth på grund av skada.