Almtunas nordamerikaner har det fortfarande tungt.
Inför matchen mot Västervik hade tränarna Marcus Ragnarsson och Martin Gudmundsson valt att sära på dem – men jag tror inte att det gav den effekt de hoppats på.
Jag kunde ändå skönja lite bättre fart på både Pither och Vallorani, men jag förväntar mig mer av spelare som plockats till Uppsala för att göra poäng.
Jag är desto mer imponerad av "anonyma" spelare som Fredrik Forsberg och inte minst Christian Blomqvist. Båda producerar och båda jobbar stenhårt i varje byte.
Jag vill påstå att Forsberg och Blomqvist är betydligt nyttigare för laget än vad exempelvis Victor Ekarv var i fjol.
Fortsätter Forsberg att skjuta och göra mål så kan han till och med överträffa någon av fjolårets "poängkungar." Och det är inte dåligt.
Matchen var ingen jättehöjdare, men det var en stabil insats av Almtuna, precis som det var mot Tingsryd när Almtuna vann med 3–0. När chocken hade lagt sig efter Västerviks ledningsmål efter 22 sekunder så jobbade sig Almtuna in i matchen och segern var logisk.
Målvakten Oscar Fröberg visade att han är redo att bli förstemålvakt, även om jag vet att målvaktstränaren Mikael Andreasson inte riktigt gillar uttrycket förstemålvakt.
Till sist: Det var drygt 1 000 sålda biljetter till matchen, och jag förstår folk: Almtuna har tre hemmamatcher på mindre än en vecka, lördag, onsdag och fredag. Vansinnigt om någon frågar mig.