Rospiggarnas lagledare Mikael Teurnberg brukar sällan laborera med laget. Det är liksom inte hans filosofi att skyffla runt förarna – det har varit ett vinnarkoncept i Hallstavik att rulla runt på samma killar i match efter match. Men i år har Teurnberg tvingats till förändringar – hela tiden.
Skador är huvudanledningen till alla byten. Till matchen mot Vetlanda var Nicklas Porsing uttagen, men han blev skadad i helgen – igen. Freddie Eriksson fick hoppa in.
Skadorna är en av orsakerna till Rospiggarnas svaga resultat, men jag vill påstå att det finns en helt annan anledning till att laget kämpar för att hålla sig kvar i elitserien: Formen.
Först ska sägas att fjolårslaget inte hade varit i den här knepiga situationen. Det är bara att ta bort Freddie Eriksson, Nicklas Porsing eller någon annan ”längst ner” i laget och ersätta honom med en förare som Martin Vaculik.
Nu kunde inte Rospiggarna behålla Vaculik av poängmässiga skäl och man kunde inte heller ersätta honom med en förare av liknande klass av samma skäl.
Det är alltså den svaga formen som är den största boven.
Timo Lahti, Andreas Jonsson och Jacob Thorssell har inte varit (men kan bli!) lika bra som i fjol och nyförvärven har inte levererat som Teurnberg hoppades på.
Nu får Rospiggarna slåss ända in på mållinjen för att gå till slutspel. Eller ska man vara glad om det här laget håller ett lag bakom sig och klarar sig kvar i elitserien? Ja, så illa är det faktiskt. Man kan trösta sig med att skadan på Max Fricke förhoppningsvis inte är så allvarlig som den först såg ut och att laget har allt i egna händer.