Och de första 45 minuterna mot Helsingborg lovar både mer och gott. Det var en riktigt fin halvlek från Sirius där man kan undra hur laget inte kunde gå ut till paus med ledningen. Jonas Lindberg var tillbaka och imponerade med sin irrationella spelstil. Elias Andersson gjorde årets bästa 45 och Christer Gustafsson var överallt. Känslan var, liksom förra lördagen mot Östersund, att Sirius hade kontroll. Man var klart bättre än Helsingborg, eller som en person på pressläktaren skrek i uppgivenhet: ”Vad är detta HIF?”.
Sedan kom den andra halvleken och en ny flashback till Östersundsmatchen. Helsingborg kom ut starkare och tog en tidig ledning. Sedan stängde man butiken. Totalt. Sirius testade visserligen 16-årige debutanten Ian Pettersson några gånger, men några farligare chanser lyckades man knappt skapa trots ett nästintill massivt spelövertag. Inte förrän i minut 88 då Sam Lundholms skott träffade virket, Sirius andra ramträff för kvällen. Och det var symptomatiskt. Det här var inte Sirius kväll och om man har haft en del med sig under våren så var detta ingen sådan match. Lundholm sköt igen, rakt på kvällens nykrönte hjälte Pettersson. Siriusspelaren kastade sig i gräset och slog med knuten näve. En talande bild.
Om det var en talande bild för kvällen i Helsingborg så var den inte det för hela Sirius första halva av allsvenskan. Jag tror att de flesta var inställda på att Sirius skulle behöva slåss om kontraktet. Även om det så klart är mycket kvar att spela så har Sirius skaffat sig en fin buffert ner till de andra lagen. Känslan är att man bör klara kontraktet, en känsla som jag tror många inte kunde tänka sig i fjol vid samma tidpunkt. Om förra årets första halva var ett enda stort mörker så har 2019-års första halva varit betydligt ljusare.
Sirius har överraskat de flesta bortsett från ett par bottennapp på hemmaplan. Spelet sitter, det visade man även mot Helsingborg om än utan utdelning. Segrarna har kommit på olika sätt och man känns inte uträknade på förhand mot någon egentligen även om de kommande två matcherna mot Malmö FF och AIK så klart känns tuffa på förhand. Detta samtidigt som man släppt fram en hel del yngre talanger. Mot Helsingborg var medelåldern på bänken typ tolv år och både Isak Bråholm och Sherko Faiqi, som plötsligt känns gammal i sammanhanget, stod för pigga inhopp. Trots att det inte finns några pengar så ser framtiden ändå ljus ut för Sirius. Kontraktet ska man klara och sedan väntar nya tv-miljoner.
Till sist: Henry Offia har väntat på sin chans. Nu har talangen fått starta tre raka matcher utan att göra något större avtryck. Sirius gör så klart rätt som släpper fram honom, men frågan är hur länge man kan vänta? Kim Bergstrand och Thomas Lagerlöf pratade ofta om att de inte ville ha talanger som knackade på dörren utan som sparkade in den. Nu är det dags att sparka in dörren, Henry.